Pinot Noir, 2009, Ojai Thompson

Nu är det grått. Dis och tunga, gråa moln har bäddat in oss i ett grått töcken. Ett ganska normalläge på Västkusten så här års. Vi hämtar upp två tämligen färska flaskor Pinot Noir från källaren. Vi förväntar oss därmed en ljusning i höstmörkret. Dessa får göra sällskap med några lammfärsbiffar ikväll.

2009 Pinot Noir, Ojai Thompson.
Vinet kommer från Santa Barbara på den amerikanska västkusten. Vi har här ett vin på 100% Pinot Noir.
Några ströflaskor finns kvar på bolaget. Priset är 289 kr. Mer om producenten hittar du här.

Vi häller upp vinet, för att sedan ta en timmas promenad innan vi börjat äta.
Ur glaset glimrar ett vin med en rödblå färg. Transparant? Ja, med nöd och näppe.
Vi nosar lite försiktigt på vinet direkt efter upphällningen. Vi möts av en tydlig doft av örter och röda bär. Jordgubbar och hallon dominerar. Vi hittar också lite kaffetoner och aningens mörk choklad, men så precis när vi tror att vi känt alla dofter får vi ett stick av målarfärg. Eller är det aceton. Hmm, inte så trevligt. Vi doftar igen och samma intryck igen. Vi blir förbryllade. Hustrun grinar lite illa. Jag säger "Vi tar vår promenad och sedan har det nog vädrats ur". Det är klart att vi är nyfikna när vi kommer tillbaks. Men vad nu då? Här luktar gammal möglig källare. Korkskada brukar kännas så här, men min erfarenhet är att detta brukar kännas så fort flaskan öppnats. Bortom den unkna källardoften hittar vi örter, röda bär, kaffetoner och mörkchoklad. Korkförbannelse. Varför inte skruvkapsyler!!
Vi dricker trots allt något glas. Smaken har inte tagit någon direkt skada. I gommen känns ingen källarsmak, utan  örter och kryddor är det första vi noterar. Hallon och jordgubbar uppvaktar oss sedan. Lite plommon inslag finns där också. I den långa eftersmaken, där de röda bären dominerar, stöter även kaffe och mörk choklad till. En pigg syra ger vinet en fin fräschhet.
Betyg kan inte sättas, då vi anser vinet korkskadat. Det hade varit intressant att smaka en felfri flaska!
Mycket i vinet känns ändå lovande.

Imorgon kommer våra intryck av den andra flaska, som vi fick trösta oss med.
Skälet är tidsbrist.









.

2003 Amarone, Valentina Cubi

Efter helgens intagande av franska viner kände vi oss sugna på lite Italienskt till tisdagens fotbollslandskamp. Vi är amaronenördar så vad kunde källaren erbjuda av detta? De från 2003 vi druckit har givit intrycket att mogna lite väl snabbt. En titt i excelarket ger vid handen att vi har några stycken 03:or kvar. Det får bli Valentina Cubi som får står till tjänst. Vi följer vinet under två dagar.

2003 Amarone della Valpolicella, Morar, Valentina Cubi.
Producenten håller till i utkanten av byn Fumane, någon mil norväst om Verona. Min första kontakt med viner från Valentina Cubi har jag skrivit om här. Även här hittar du lite info på svenska om producenten.
Amarone "Morar" produceras av 70% Corvina, 25% Corvinone, och 5% Rondinella druvor som odlas på vinfälten Monte Treda, Monte Crosetta, och Rasso som ligger i kommunerna Fumane och San Pietro in Cariano, där vinfälten har en medelålder på 25 år.

Tisdag.
Jag öppnar flaskan och häller upp två glas innan jag åker iväg på ett kort styrelsemöte. Redan vid upphällningen känns en kompakt och maffig doft av mogna körsbär och torkad frukt.
Jag är hemma två timmar senare. Vi slår oss ner framför TV:n med var sitt glas amarone och en bit Gruyère. Fotbollen är inte mycket att prata om, men desto mer om vinet. Det är nog två till tre år sedan jag senast drack en 03:a från Valentina Cubi. Vinet har mognat rejält under tiden och känns som om det måste vara nära sin peak. Det här är verkligen godis för vuxna. Det finns dom som tycker att det blir lite mycket av allting på en gång. Jag förstår precis vad dom menar, men emellanåt ( väldigt ofta) är vi på vintankar sugna på detta. Vinet är så kompakt och fyllt av dofter och smaker att mycket mer än ett glas per kväll är svårt att ta till sig. Nu lite noteringar från tisdagskvällen.
Vinet har en lysande rubinröd färg. Du kan inte se botten i glaset genom vinet, men du anar den.
En stor, kompakt och kraftig doft letar sig upp till nosen. Vi möts genast av friska, mörka körsbär som tillsammans med torkad frukt vandrar hand i hand mot våra luktcentra. Efter hand ansluter lite choklad och en pytteliten dos av örter. Ett visst floralt anslag finns. Bara doftintrycket är värt en korkdragning.
Till slut låter vi gommen få sitt. Vi får en rejäl omgång mogna, mörka körsbär, en hel del skogsbär och en stor laddning torkad frukt.En viss russinton kan spåras men den går aldrig överstyr. Det finns en mjukhet och elegans som är väldigt tilltalande. Lite choklad och aningens örter ökar komplexiteten. Syran är frisk och gör att vinet känns piggt. Det märks överhuvudtaget inte att vinet håller en alkoholhalt på 15,5%.
Över oss väller våra minnen från resor i Valpolicella.
Onsdag.
Vi häller upp två glas, som idag får en halvtimma på sig i glasen innan vi avnjuter dom. Doften är lika imponernade idag. Stor, mäktig och kraftfull. De mörka körsbären har en lika framträdande roll idag också. Den torkade frukten är finstämd, en aning russinton finns där, men bara som en liten doftretare.
Smaken är lika fylld av härliga bär, örter mm som den var igår. Vi kan lika gärna lägga karbonpapper emellan det som som skrevs på tisdagen och det som ska skrivas idag.
Det här vinet klarar säkert 4-5 dagar utan att försämmras.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att detta är ett förstklassigt amaronevin. Väldigt mycket dofter och smaker i lager på lager. Syran gör att det aldrig går överstyr och blir en "portvinsamarone".
På onsdagen testade vi ett glas till "Köttkorv med rotmos". Fungerade förvånansvärt bra.
För att nå allra högsta betygstoppen fattades lite elegans och komplexitet.

Betyg 5-

Franskt på hemmaplan del 3

Livsandarna har återvänt till hustrun och till mig själv. Vilken seg vecka det varit, men nu ser vi framåt.
Sista delen i vår franska vindrickar helg fick bli en röd Bourgogne.
Även detta ett område där vår erfarenhet är liten. Vi har dessutom haft svårt att komma till rätta med de Bourgogner vi druckit. Vi gillar Pinot Noir viner, speciellt de från USA och Nya Zeeland, men haft svårt att komma på god fot med Bourgognerna. Jag har läst bloggen Rara Droppar som nästan bara handlar om viner från Bourgogne, men jag får aldrig den känslan som återspeglas där.

2005 Saint Romain Rouge - Domaine Taupenot-Merme.

Tryffelsvinet är importör och så här skriver dom om producenten: Domaine Taupenot-Merme är en dynamisk producent i Morey-Saint-Denis, med vinodlingar i Côte de Nuits och Côte de Beaune. De har odlat i Côte d'Or sedan 1760-talet, men det är först sedan Romain Taupenot gick in i företaget på heltid år 1998 som de verkliga framstegen har gjorts. Sedan dess har de anpassat sina beskärningsmetoder, minskat avkastningen och odlar nu endast ekologiskt . De skördar nu helt för hand och väljer noggrant ut de bästa druvorna.

Vi har ett vin gjort på 100% Pinot Noir.

Vi tar ett första glas på lördagskvällen till den Downtown Abbey. Utan någon luftning. Inte så just gjort precis. Lingonsyrligheten är dominerande och det känns så där. Vi tar inga anteckningar.
På söndagskvällen gör vi ett besök i Ölmevalla kyrka för att lyssna på Fäbodjazz. Levande musik är en lisa för själen. Väl hemkomna tar vi oss an vinet, som nu fått stå upphällt i våra glas i dryga timmen.
I glaset har vi en ljus rödblå färg. Det är precis så att man genom vinet kan se botten, i det till en tredjedel fyllda glaset.
Vi sniffar lite försiktigt och en lika försiktig doft snirklar sig upp till vår nos. Lite mörka körsbär, en del lingonris, liter skogshallon och en hygglig omgång peppar. I bakgrunden hittar vi lite försiktiga örter som samsas med några skogshallon. Ingen stark doft, Den är ändå tydlig och inbjudande.
Vi tar en klunk, som vi låter virvla runt i gommen ett litet tag. Genast innfinner sig smaken av  en näve vildhallon spetsad med lite trevliga örter. Efter en stund gör sig körsbären och plommonen påminda i en pepprig stil. Syrorna som helt dominerade i gårdagens glas har tagit ett par steg tillbaka. Allerstädes närvarande så klart, men funnit sin rättmätiga plats i en god balans med frukten. Tanninerna är riktigt lena.
Vi dricker det här till några ostbitar och Agenda. Vi hade inte så höga förväntningar på den här Bourgognen, men vi gillar det vi har i glaset. Ja till och med positivt överraskade.
Så slutade då vårt lilla franska äventyr på hemmaplan i dur. Vi har redan börjat titta i våra almanackor om möjligheten att komma till Paris tidigt nästa år, när det nu inte gick den gångna helgen.

Betyg 4-

Franskt på hemmaplan del 2

Min förkylning är starkt på väg att släppa greppet om mig. Hustun har fortfarande sviter av sin förkylning, men huvudvärken har gett med sig i alla fall. Vi känner båda att vi gjorde rätt i tisdags när vi bokade av vår resa till Paris. Vi beslutade oss för att låta helgen vara franskinspirerad. Lördagens mat får bli Coq au Vin med rotsakspytt och sås på trattkantareller.
På fredagskvällen var det Bordeaux som gällde, idag  är det norra Rhone.

2007 Crozes Hermitage, Alain Graillot.
Lite mer om producenten hittar du här.
Vi har här ett vi gjort på 100% Syrah.

Vinet har en färg som drar åt det mörkt blålila hållet.
Vi sniffar och möts av en kraftig doft av kryddor och örter: vitpeppar, lagerblad och oregano är de vi omedelbart får i åtanke. Strax därpå en ordentlig pust av svartavinbärsblad som är uppblandade med björnbär, lite viol och rökta charkuterier. På slutet känner vi en stimulerande doft av enbärsträ. Det är en stor, kraftig, rent av mäktig doft som näst intill bedövar våra luktcensorer.
Dags att smaka. Gommen fylls av en mängd olika smaker. Björnbär och svarta vinbär. Framförallt i den långa eftersmaken finner sig de mörka bären till rätta. Kryddigheten utgör ett stort inslag, framförallt pepprigheten. En viss rökighet ger sig tillkänna tillsammans med en lite violnyans. Örter finns med i bakgrunden. Ett litet tag är det som alla smaker försvinner, men de återkommer med kraft i eftersmaken. En sak stör mig. Det finns en syrlighet och den är inte i balans med resten av vinet. Periodvis tar den överhand och gör mig konfunderad, men så kommer frukten, bären och kryddorna tillbaks. Tanninerna gör sig ordentligt påminda när vi provar vinet före maten, men till maten är de bara trevliga och faktiskt lite triggande. Det allra sista i eftersmaken dyker en liten grön paprika ton upp som stör oss något.
Ett svårt bedömt vin. Doften är mäktig och tilltalande. Smaken hoppar lite upp och ned. Den obalanserade syran drar ned betyget. Försvinner den med tiden? Någon som har erfarenhet av lite äldre viner från Graillot?
Jag betalade 188 kr 2009, då jag köpte vinet på Bolaget.

Betyg 3+

Franskt på hemmaplan del 1

Hustrun och jag hade bokat en weekendresa till Paris den här helgen. Massor av planer bl a Gertrud Stein utställning. Inspirerade som vi var efter ha sett Woody Allen filmen "Midnight i Paris". Restaurangbesök som FinareVinare tipsat på sin blogg om. Se här.
Då slår, den förkylningen jag precis börjar bli fri från, till med ett knock-out slag. Hustrun är fullständigt golvad måndag och tisdag. In och boka av hotell, flyg, restaurangbesök mm.
Idag fredag är läget något bättre. Åtminstone såpass att ett glas vin smakar på fredagskvällen. Det får bli franskt. Ett Bordeauxvin från lådan Petits Chateaux. Jag har skivit om övriga flaskor här och även här.

Chateau Paloumey 2004, Haut Médoc.
Slottet ligget i Ludon-Médoc som är i den södra delen av Haut-Médoc. Vi befinner oss då på den västra stranden, några mil norr om staden Bordeaux
Druvblandningen är 58% Cabernet Sauvignong, 40% Merlot och 2% Cabernet Franc.

Från glaset strålar en rubinfärgad dryck med nyanser av purpur och lite bruna ståk mot glaskanten.
Nosen möts av en kraftig doft. Vi känner höstlöv med en viss förmultningston, lite fräsch källardoft och så plötsligt en kraftig svartvinbärsdoft. Ungefär den där doften som man nås av efter att ha plockat svarta vinbär och hällt över dessa till ett större kärl. Doften är faktiskt mäktig, men det finns fler mörka bär såsom björnbär och blåbär. Här finns också nyanser av cederträ och blyerts kompletterade med lite sirliga örter och kryddor. Det här är lovande. Doften är oerhört tilltalande. Hustrun är förvånad att hon trots förkylningseländet kan känna denna härliga arom.
Vi smakar. Gommen möts av de svarta bären och den mörka frukten. De svarta vinbären dominerar och björnbären får spela andra fiolen. Vi känner också lite plommon (blålila), aningens choklad och en smula läder.  Helt plötsligt är smaken borta. Oj, vad kort den var. Vi tar en klunk till. Tanniner finns här men de är nästan sammetslena. Lite syra håller vinet på en alert nivå, men tyvärr så dör det snabbt.
En besvikelse infinner sig. Doften lovade så mycket. Vi trodde på något stort. Visst är vinet i en fin balans med syror, frukt och tanniner, men för katten det tar ju slut innan vi hinner njuta fullt ut.

Vi har nu provat oss igenom alla de sex slotten som ingick i lådan från Winefinders.
Vi ska redan från början slå fast att vi inte är några Bordeaux drickare. Vi har en ringa erfarenhet av just Bordeauxviner, men nog hade vi förväntat oss mer.

Betyg 3+

Montecillio, Crianza, 2008

Häromdagen då våra vänner S och M bjöd oss på söndagsmiddag passade vi också på att prova en vanlig enkel rioja. Det var en Crianza dvs den enklaste bland riojavinerna.
Storebrodern i familjen dvs i vinfamiljen och av årgång 2003 skrev jag om här.

2008 Montecillo Crianza.
Det här var ju påpassligt då Allt om Mat:s pris Gyllene Glaset i år tilldelas Maria Martinez Sierra på Bodegas Montecillo.
Vi har här ett spanskt vin från Rioja. Producent är Bodegas Montecillo och de håller till i området som kallas Rioja Alta. Vinet är gjort på 100% Tempranillo
Färgen är körsbärsröd
Det stiger en medelstark doft ur glaset, där vi känner lite torkade körsbär, en rejäl dos dill och vanilj. Allt ackompanjerat av trevliga kryddor och vi anar oss till en svag tobaknyans.
Det första vi smakmässigt tänker på är det stora inslaget av fat som glider över till vanilj och smörkola. Frukten i form av katrinplommon och körsbär gör sig gällande strax därpå. Finstämda kryddor, lite lakrits och läder dyker upp i den fruktiga, medellånga eftersmaken.
Jämfört med Gran Reservan från 2003, som jag drack i våras, så är så klart Crianzan ett par storlekar mindre. Crianzan är 120 kr billigare dvs 79 kr kostar den på Bolaget.
När mitt vinintresse startade, för dryga 30 år sedan, var det ganska ofta den här typen av vin jag föll för. Det har inga udda grejer som triggar mig idag. Lite för mycket tillrättalagt för att vara charmigt. Ändå är det ett ganska trevligt vin, som är väl värt sina pengar. Tillsammans med goda vänner och god mat så växer naturligtvis upplevelsen. Ett vin som jag utan omsvep kan rekommendera min dotter och hennes kompisar. Jo, de tycker att jag skriver om för dyra viner och för få spanska viner för att de ska läsa min vinblogg regelbundet.

Le Coeur de Romanin

I somras hade vi en fantastisk cykelsemester i det nordvästra hörnet av Provence. Jag skrev om det här.
Chateau Romanin var en av de producenter, som var drivande för att Les Baux de Provence skulle bli ett eget AOC område. Appellationen godkändes (röda- och roséviner) 1995. Nästan alla vingårdar tillämpar Organiska eller Biodynamiska metoder. Vill du läsa mer så gör du det här.

Ch Romanin ligger strax utanför den lilla gemytliga staden St Rémy-de-Provence (väl värt ett besök). Vi cyklade dit en eftermiddag i stekande sol. En ganska rejäl uppförsbacke tog oss fram till slottet.Utmattade och svettiga trädde vi in i en enorm sal. Egendomens vinkällare är byggd som en katedral. En trevlig ung man presenterade vingården och svarade på frågor om vinerna.Någon provning bjöds vi inte på, däremot kunde vi dricka deras vatten gratis. Jag övervägde att låta bli att göra något köp, men till slut blev det två flaskor av deras första vin. 33 euro fick jag betala.
Dom producerar mestadels rött och rosé, men gör också lite vitt vin.
Enligt deras hemsida fördelar sig vinodlingarna enligt nedan.

Red Grape-Varieties (51.5 hectares) :

Syrah (27.9%), Grenache rouge (21%), Cabernet Sauvignon (19.9%), Mourvèdre (13.8%) Counoise (8.7%), Carignan (5.8%), Cinsault (2.9%)

White Grape-Varieties (4 hectares) :

Rolle (Vermentino) (68.9%), Ugni blanc (31.1%)

Vi var bjudna på söndagmiddag hos våra vänner (och cykelkamrater) S ochM. Det vankades älgstek.
Vad kunde vara bättre än att låta älgen få göra sällskap med detta vin:

2004 Le Coeur de Romanin
Druvblandningen är Cabernet Sauvignon, Syrah, Mourvèdre, Grenache och lite av Carignan, Counoise och Cinsault.
Jag har inte kunnat hitta proportionerna utan bara vilka druvor som ingår.

Vinet har en djup rubinröd färg och vid glaskanten en dragning åt pupur.
Doften är lätt diskret, men det går ändå att urskilja lite röda bär. I första hand körsbär men aningens hallon finns där också. Till sist kan vi också känna en viss läderdoft som är spetsad med lite kryddor, ett uns rökighet samt lite, lite mint.
Smaken däremot är väsentligt kraftigare och mer tilltalande. Här finns en mörk frukt som dominerar. Främst i smakparaden vandrar de mörka körsbären hand i hand med björnbären. På lite avstånd smyger slånbären och blåbären. Däremellan marscherar de provencalska kryddorna och  örterna med högt hållna huvuden. Syran håller fanan högt och gör att vinet känns fräscht. En hel radda tanniner är friska på bettet och indikerar att vinet med fördel kan sparas flera år till. Eftersmaken är medellång och där finns en svag rökighet med en liten, liten vaniljton.
Vinet får tummen upp av oss alla fyra.
Jag har en flaska kvar, men jag önskar jag haft ett flertal, så att vi kunnat testa en om året för att kunna följa utvecklingen. Nu blir det svårare. Hur länge ska vi vänta innan sista flaskan får vingar?