Saint Jean Du Barroux. Vin 2.

I lördags skrev jag om Saint Jean Barroux vardagsvin " La Source". Vi kättrar upp ett hack i hierarkin. Lägger på på en femtilapp och testar:
2010 L´Argile
Detta vin har tidigare gått under namnet SJB 3 eller Cuvée Oligocene. Vi befinner oss i Södra Rhone i appellationen Cotes du Ventoux.

Till vänster har vi Mount Ventoux. Till höger
Les Dentelles de Montmirail. I mitten Le Barroux.

Vinet är gjort på 75% Grenache, 15% Syrah, 5% Cinsault och 5% Carignan, som avstjälkades till 75% och som fått skalmacerera i 12 dagar.
Jäsning och lagring (18 månader) har skett på tankar av cement och emalj
Ekologisk odling är en självklarhet för Philippe Gimel

Vi följer vinet under två dagar. Vi häller upp vinet i våra glas och låter sedan glasen stå i någon timma innan det är dags att ta sig an vinet.
Färgen är riktigt mörkt röd.
Det doftar av mörka bär, en hel del örter, lite mineraler och en diffus blommighet i bakgrunden. Trevligt.
Smaken är lite stram. Det finns en del kraft i vinet, men detta till trots känns vinet slankt. Här finns en koncentrerad smak av mörka bär ( körsbär, hallon, cassis) De provencalska örterna tar för sig rejält och påminner mig om cykelturen Luberon runt som vi gjorde i september. Bra och småpigg syra. Snälla men ändå alerta tanniner. Eftersmaken är medellång och där får den mörka frukten och örterna ett tydligt anslag av svart peppar.
Vi provade som sagt vinet under två dagar. Lika gott dag två som dag ett. Den enda förändring är att möjligen känns vinet lite mjukare dag två.
Det står på etiketten att vinet har en alkohol på 15%. Ofattbart, vilket betyder att den är totalintegrerad i frukten.
Det som imponerar mest är nog helheten, där varje del är så väl avvägd och balanserad mot varandra. Ett imponerande bygge. Med andra ord är vinet helt enkelt på ren götebosska "GÖRGOTT".

Betyg 4+

Finns i Beställningssortimentet för 199 kr.

Riesling GG Halenberg

Till söndagens fisk, bergtungarullader fyllda med räkor och som tillbehör pressad potatis, plockade vi fram en riesling vi köpt av Atomwine.

2009 Schäfer-Fröhlich Riesling GG Halenberg
Producenten Schäfer-Fröhlich har arbetat med vinmakning sedan 1800-talet. Har jag förstått saken rätt så är det i och med Tom Fröhlich som vinmakare som framgångarna och uppmärksamheten kommit dvs någon gång i mitten på 1990-talet och framåt.

Vi har ingen stor erfarenhet av dessa tyska viner med alla sina beteckningar. Vi har googlat oss fram till följande:
Ett vin från Nahe gjort på druvan riesling och med beteckningen GG d v s Grosses Gewächs, vilket brukar borga för hög kvalitet.
Det görs ca 2 500 fl av den här varianten enligt Atomwine.

Till väsentligheterna. Det här var gott. Riktigt gott! Vi kan omgående konstatera att vi dricker för lite tyska rieslingviner. Det får bli bättring framöver.

Doften är frisk. Den domineras till en början av citrus, gröna äpplen och mineraler som närmast för tankarna till krossade flintastenar. Här finns också en del tropiska frukter som mango och persika. I bakgrunden finns en svag pust av petrolium.
Smaken är frisk, ja nästan så att den känns lite spritsig till en början med läckra syratoner av lime och gröna äpplen. Lite vita blommor och persika kan vi också bocka av. Efterhand kommer det fram lite mer eleganta drag av mineraler med en svag ton av örter. Eftersmaken är lång och elegant och kompletteras med lite tropiska frukter (mango och papya) och en lätt ton av rostade mandlar. Mineralerna återkommer också i eftersmaken men nu ytterligare förfinade. Det finns något mer som jag inte kan beskriva på något annat sätt än en hallonsyrlighet.Allt är sammanvävt till en smakupplevelse i den högre skolan. Så precist sammansatt och välbalanserat man bara kan önska sig.
Väldigt gott till vår mat på söndagen och minst lika gott på egenhand såväl på söndagskvällen som på måndagskvällen.

Betyg 4+

Vi fick betala strax under 200 DKK till Atomwine då vi köpte för någon månad sedan. Idag anges priset till 299 DKK på deras hemsida.

Saint Jean Du Barroux

Nu har vi haft riktigt höstväder på västkusten ett tag. Det regnar på tvären och blåser mest hela tiden. Någon liten glimt av solen emellanåt får oss att hoppas på bättre tider. Helgen får ägnas åt lövkrattning, då alla löv till slut blåst ner från träden. Är det inte ovanligt lövrikt i år?
Den här tiden på året är som gjord för att njuta av rött vin. Fredagens lammfärsbiffar fick sällskap av ett vin från Provence.

Till vänster har vi Mount Ventoux. Till höger
Les Dentelles de Montmirail. I mitten Le Barroux.

Jag fick ett mail från Bristly Wine om att dom tagit in en ny producent i sin portfölj. En synnerligen läcker etikett i all sin enkelhet och som också hade fastnat i mitt minne. Jag drog mig genast till minnes att Ingvar på Billigt Vin bjudit på ett vin från den här producenten vid någon av våra vinstunder under förra året. Jag gick omedelbart in på Systembolagets hemsida och klickade in beställningar på samtliga fyra viner. Tidigare i veckan hämtade jag ut mina flaskor. Igår kväll var det så dags att dra korken ur den första. Vårt val föll på deras "vardagsvin".
Ingvar har skrivit om en provning och ett möte med vinmakaren här.
Ekologisk odling tillämpas och vingården är certifierad hos Ecocert. Du hittar mer på deras hemsida.

La Source 2010
Tidigare kallad No 4 eller The Danish Cuvée – nu kallad La Source efter vattenkällan som finns på ägorna. Vinet är gjort på druvorna 70% Grenache, 25% Carignan och 5% Cinsault.
Vinet har fått ett par år på cementtank innan det buteljerats.

Doften är lite diskret, men ändå tydlig på något sätt. Vi hittar mörka bär och en hel del örter.
Smaken har desto mer att ge. Gott om mörk frukt och finmalda örter. Bra syra och ett behagligt tanninbett får man också ta del av. Eftersmaken är medellång och här tillkommer såväl lite sötlakrits som toner av choklad. Fast det är ju frukten och örterna som även här sitter i förarsättet.
Vinet var perfekt till våra lammfärsbiffar. Enkelt, okomplicerat och rättframt. Den fina balansen mellan frukt och örter matchar vår mat helt enastående. Senare på kvällen, efter ett antal timmar i våra glas, i sin ensamhet framför TV:n kändes vinet lite vresigt.
Totalintrycket blir ändå positivt. Det här vinet kommer att ackompanjera våra vardagsmåltider vid många fler tillfällen.
Betyg 4-

Priset på SB är 149 kr. Bra mycket vin för dom pengarna.

Lägger du på en femtilapp så får du L´Argile som testats av Frankofilen. Vi kommer att ge oss på det vinet den kommande veckan och återkommer då med våra noteringar.
Lägger du sedan på ytterligare 70 kr så får du toppvinet från den Saint Jean du Barroux. Billigt Vin skrev om 2006:an för någon vecka sedan.

Veckans amarone: Musella

Under den här rubriken återkommer jag med jämna mellanrum till den sist druckna amaronen.
Den här veckan blev det en amarone som vi inte skrivit om tidigare.

2006 Musella
Vi befinner oss i de östra delarna av Valpolicella, ca 20 min bilresa ösertut från Verona. Azienda Agricola Musella, som det fullständiga namnet är, ägs och drivs idag av Emilio Pasqua, dottern Maddalena och vinmakaren Enrico Raber. Totalt omfattar gården 400 ha, varav 30 ha är vingårdar och resten är park- och skogsområden. Vingårdarna är fördelade på tre olika lägen (Monte del Drago, Perlar och Palazzina).

 Det görs tre olika amarone, en ripasso, en superiore, en recioto, ett rosévin på 100% corvina, ett vitt vin på 90% garganega och ett rött vin på lika delar corvina och carbernet sauvignon. Av dessa finns Supriore, Amarone Riserva, Recioto samt Rosé del Drago på Systembolaget (inkl beställningssortimentet)

Amaronen som finns i Sverige är deras Riserva. Den är gjord på  70% Corvina, 20% Rondinella och 10% Osoletta. Här finns del lite mer Oseleta än vad det gör i många andra amaroneviner.

Vi häller på tisdagskvällen upp två glas vin i våra Orrefors Difference Primeur.
Vi möts av en typisk amaronedoft, där de mörka, söta körsbären dominerar till en början. Efter en liten stund tillkommer torkad frukt och då med tydliga toner av russin. En tjusig liten örtighet piffar upp doften. Längst bak i doftpaletten ligger en påminnelse om de fat vinet legat på.
Smaken är stor, elegant och rund till sin karaktär. Här vimlar det av söta mörka körsbär. Här finns det också torkad frukt, där russinsmaken med en lätt sötma är mycket påtaglig. Ja nästan så att den tar överhand. Fina örter och kryddor ger vinet en trevlig karaktär. Syran är pigg och skänker vinet friskhet. Eftersmaken är riktigt lång och här kommer den mörka chokladen fram med sin lilla, lilla bitterhet. Ett litet fint tanninbett känner vi också. Mera torkad frukt. En del fat. I eftersmaken finns det också lite alkoholstick, som vi inte är riktigt bekväma med. Oh, vad synd.
Visst är det här en underbar amarone, men dag ett reagerar vi på framförallt på alkoholsticken men även på att russinen dominerar smaken så mycket.

På onsdagskvällen är det dags att dricka den andra halvan av flaskan. Vi har låtit den stå svalt under natten. Så klart har vi satt på en kork.
Doftmässigt är det ungefär samma upplevelse. Möjligen är doften något diskretare.
I smaken har det däremot hänt saker. Visst finns det fortfarande tydliga toner av russin, men nu väsentligt nedtonade. Den stora skillnaden är att nu känns inga stick av alkohol. Helt borta eller snarare kanske helt integrerade i frukten. Vinet känns nu mjukt, fruktigt, elegant och mycket välbalanserat. En riktigt bra amarone med andra ord.
Vi drar två slutsatser. För det första ska du dricka 2006:an idag så lufta det ett par timmar, gärna på karaff. För det andra, det här vinet kommer att utvecklas väldigt bra de närmaste åren.
Betyg sätter vi efter hur vinet betedde sig dag två.
Betyg 4+


Vinet är köpt på Systembolaget för 330 kr. Nu är det årgång 2007 som gäller.

2010 Chablis Premier Cru "Mont-De-Milieu", Domaine Pinson

Ni som följer bloggen vet att det mestadels är rött vin och en del champagne som Vintankar konsumerar.
Emellanåt dyker det upp en flaska vitt. Ett sådant tillfälle var det i söndags. Vi är inte så bevandrade i Chabliserna underbara värld, men har fastnat för Domaine Pinsons variant från Mont-De-Milieu.

2010 Chablis Premier Cru Mont-De-Milieu
Producent är Domaine Pinson. Dom förfogar över ca 12 ha vingårdar. En Grand Cru (Les Clos) samt några Premier Cru lotter bl a "Mont-de Milieu" som det här vinet kommer ifrån.
Vi har druckit deras 2006:a som vi skrivit om här och här. Vi har druckit av deras 2008:a som vi skrivit om här och här. Nu är det dags för den första 2010:an.

Vi möts av en frisk och ungdomlig doft. Kanske något sluten, men ändå med en viss tydlighet. Här finns fina citrustoner, lite vita blommor och en hel del mineraler. Vi kan ana oss till lite underliggande tropisk frukt samt små, små drag av ekfat.
Smaken är mycket frisk och domineras initialt  av gröna äpplen och citrus. Mineralerna är mycket påtagliga och visar med tydlighet var druvorna vuxit. Syran är frisk och stor, men harmoniserar redan nu ganska bra med frukten.
Eftersmaken är medellång, men det känns som om den kommer att utvecklas till att bli längre och mer komplex. Redan nu spårar vi drag av tropisk frukt och aningens honung. Klart läckert.
Ett ungt vin med en bra framtid, spår vi.

Betyg 4

Vi betalade 220 kr flaskan när köpte det här vinet. Tryffelsvinet importerar och minns jag rätt fanns det endast i sexpack.

La Pèira: Las Flors och Deusyls

Vi på Vintankar botaniserar ganska friskt i den italienska vinfloran. Det är också här vi har våra favoriter bl a Cascina Tavijn, Roagna Viviani, Roccolo Grassi, Occhipinti bara för att nämna några. Det finns många fler, några som jag borde nämnt men i hastigheten glömt av och av utrymmesskäl får vi nöja oss med dessa exemplen. Emellanåt tar vi oss över gränsen till Frankrike och hamnar då ofta i södra Rhonedalen.
Det finns en producent i Frankrike som vi håller väldigt högt och det är La Pèira en Damaisela.
Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt fullständig dedikering.
Källa: Bristly Wines hemsida.
Första vinet heter kort och gott La Pèira. Detta har vi enstaka flaskor av från ett par olika årgångar. Dom kräver tid på sig och därför har vi inte smakat dessa ännu.
Las Flors som är andra vinet är en av våra stora favoriter alla kategorier. Vi har skrivit om 2006 här och om
 2008 här och här. 2009 skrev vi om här.
Dags att skriva om 2007, som vi senast drack på våren 2010. Det var före vi bloggade, så därför inga ordentliga anteckningar förutom att vi tyckte det var superbra.
Det finns också ett tredje rött vin. Les Obriers de la Pèira, vilket har vi druckit såväl årgång 2008 som 2009. Ett enklare men också billigare vin, som vi också tycker håller hög klass för sitt pris.
Slutligen görs det ett vitt vin. Deusyls. Vi har skrivit om årgång 2007 här.
I fredags var det så dags att dra korken ur en 2007:a av Las Flors och i lördags blev det Deusyls 2008 som stod på tur.

2007 Las Flors

Las Flors blandas på runt 20% Mourvedre, 40% Syrah och 40% Grenache.
Vi möts av en gigantisk doft som omfamnar oss och nästan lämnar oss lite vimmelkantiga. Vi är absolut förflyttade till en högre sfär. En mörk förförisk frukt av körsbär och björnbär som tillsammans med en hel del vilda örter genast leder oss in på ett sydfranskt spår. Lägg därtill lite anis, choklad och ett floralt inslag, så har den komplexa doften tagit ett fast grepp om oss. vi sitter och småsniffar en lång stund innan vi till slut även låter gommen få sitt.

Smaken levererar på samma sätt som doften. Den ljuvligaste mörka frukten och de vilda sydfranska örterna är det som våra smaklökar omgående möts av. Strax därpå kompletteras dessa smaker av lite lättsamma toner av choklad, kaffe och ett uns muscovadosocker. Eftersmaken är redigt lång. Naturligtvis finns såväl den mörka frukten som örterna där, fast nu är de något nertonade och lämnar över till den mörka chokladen som ger en piffig liten bitterhet och så en rejäl dos lakrits. Tanninerna är finlemmade och samtidigt lite sandkorniga.
Så jäkla gott!!
Det är tre år sedan vi senast drack en 07:a. Lite rundare och lite mer mognadstoner tycker vi oss känna. Vinet behöver trots detta ett par timmar i karaff för att närma sig sin fulla potential.
Betyg 5

2008 Deusyls

Druvblandningen i Deusyls är Viognier (65-75%) och resten Rousanne.
Färgen skiner mot oss med en vacker guldgul ton.
Vi har vännerna E och M på besök med sina båda barn. Barnen får dofta och O utbrister "lime".
Visst är det så att i den stora och komplexa doften finns ett stort inslag av lime, men här finns också en del tropiska frukter och tämligen gott om örter/kryddor. Det ligger i bakgrunden en liten fond av vita blommor och aningens kaprifol.
I doften anar man att detta är något utöver det vanliga.

Smaken är minst lika imponerande som doften. E utbrister att detta är det godaste vita vinet på länge. Det måste vi köpa. Alltid roligt när gästerna gillar det man serverar.
Smaken är komplex och med en väldigt bra sammansättning av fruktsmaker: citrus, äpplen, exotiska frukter, lite päron och melon. Örterna tar för sig och ger vinet en extra dimension. Den mogna och fina syran ger vinet en friskhet som är upplyftande. Eftersmaken är lång och där dyker en liten ton av honung upp.

Så elegant! Så läckert!

Betyg 5

Vi betalade 349 kr på "Bolaget" när vi köpte det här vinet för några veckor sedan. Mycket pengar så klart, men faktiskt värt varenda krona.

Här måste man kanske fundera i banor om vad får jag för vin på krogen för 349 kr? Då blir Deusyls 2008 ett fyndvin!

A Vita Rosso

I somras hade hustrun vid ett Köpenhamnsbesök besökt Cibi e Vini , där jag hade en kartong viner som skulle hämtas upp. Bland dessa hade Fabio plockat ner två viner från Kalabrien. Ett av dom, A Vita F36p27, drack vi omgående. Vad vi tyckte kan du läsa här. Nu är det dags för den andra flaskan.

2009 A Vita Rosso

Lite om producenten hittar du på länken till Billigt Vin.

Det här vinet är gjort på druvorna Gaglioppo(70%) och Magliocco (30%).
Det doftar ordentligt av körsbär. Lite kryddor känner vi också.
Doften är verkligen tilltalande och den får det att så sakteliga börja vattnas i gommen. Precis som det ska vara.

Smaken är slank med en viss stramhet och samtidigt väldigt drickvänlig. Vi känner körsbär av en liten syrligare karaktär. Gott om örter och mineraler. Inte helt olikt vin som vuxit på Etnas sluttningar. En väldigt pigg, frisk och fräsch syra. Upppigande, men samtidigt inte ett dugg ansträngande.Ganska gott om tanniner, som uppför sig på ett belevat sätt. Jag menar dom finns där, gör vinet lite stramt och matvänligt, men inte störande eller alltför påträngande. Hyggligt lång eftersmak, där frukten och kryddorna fortsätter att skänka upplevelser.

Ja vi gillar verkligen det här vinet, på samma sätt som vi gillar F36p27. Nu skall vi till Köpenhamn om några veckor och då fyller vi på vårt lager av vin från Kalabrien

Betyg 4

Vi köpte vinet för 119 DKK. Ibland får man mycket vin för pengarna.