Ett påbörjat inlägg som bara måste skrivas klart. Två viner av den här klassen får bara inte förbli obloggade. En fantastisk högsommarhelg byts ut mot dagsregn, så vad är lämpligare än att tillbringa någon timma vid tangentbordet.
2013 Brunello di Montalcino från Argiano.
Argiano är en historisk vinproducent med tillverkningsanor från 1500-talet. 1967 var dom en av två grundare av "Consorzio di Brunello di Montalcino". Från 2013 är det Bernardino Sani, som har ansvaret för Argianos viner. 2023 utsåg tidskriften "Wine Spectator" årgång 2018 av Argianos Brunello di Montalcino till årets bästa vin.
Vinet är gjort på 100 % Sangiovese, som vuxit på vinfält som ligger på 280-310 m ö h. Vinstockarna har en ålder på 12-60 år. Vinet har fått jäsa under tre veckor på en blandning av stål- och cementtankar. Det får sedan ligga till sig på fat av Slavonsk och Fransk ek av varierande storlek (10/15/30/50 hl) i cirka 30 månadr innan det buteljeras. Det får därefter tillbringa några år på flaska innan det anses moget för marknaden.
Vi drack årgång 2013 för några veckor sedan. Det blev en hyllning som du kan läsa här. Nu är det dags för årgång 2015.
Doften inleds med läder, cederträ och jord, men efter en stund i glasen är det frukten som tar kommandot. Här finns mestadels mörka bär, men också några lite rödare. Örter, kryddor och rosor kan vi också notera. Den här flaskan känns lite ungdomligare än förra flaskan (2013) vi drack.
Vi smakar och noterar omgående en förträfflig friskhet parad med underbara bär: mörka och lite rödare körsbär, hallon, björnbär, blåa plommon och syrliga jordgubbar. Några hyfsat stora nypor örter och kryddor ger sig tillkänna. Bra och fin syra. Tanninerna tar för sig lite mer är i 2013, men utan att bli alltför närgången. Lång eftersmak med ännu mera frukt och örter, men här tillkommer lite mörk choklad, sötlakrits och aningens violer och rosor.
Det här är gott på riktigt!!
Den kommer säkert att utvecklas fint de närmaste åren, så du som har några flaskor kan ta det lugnt.
Betyg 4+
2009 La Pèira från Terrasses du Larzac.
Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux, högsta möjliga standard på utrustning samt en fullständig hängivelse.
Andra vinet, Las Flors, har jag druckit ett flertal årgångar av och alltid hyllat. Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Klicka på årtalet så får du mina tankar.
Tredje vinet, Les Obriers, ibland även kallat instegsvinet är inte alls så tokigt. Jag har skrivit om årgång 2008 och om 2009.
På senare år har det inte blivit så mycket påfyllning av källaren med dessa viner. Egentligen förstår jag inte varför, då varje gång jag druckit något av vinerna så har jag förstått exakt varför jag var så fascinerad av dom.
Just nu vrkar inget av vinerna finnas på SB.
Färgen går i en mycket mörkröd nyans med mörklila stråk .
Doften är stor och kraftfull med en intensiv och generös mörk frukt. Här finns också en hel del örter och kryddor, men också lite rökta charkuterier, kakao och en sublim floral ton. Och visst skapar doften förväntningar.
Det här är ett stort och maffigt vin med hög komplexitet och stor elegans. Det startar med solmogna björnbär, skogsbär, lite svarta vinbär, skogshallon, mörka körsbär. och några blåa plommon. Erfterhand dyker det upp örter, kryddor, kakao, sötlakrits och rökta charkuterier. Trevlig syra och behagliga lite smånafsande tanniner gör sig påminda i munhålan.
Det hela avslutas med en gigantisk eftersmak, som dröjer sig kvar länge.
Betyg 5
Ett vin bra nära sin topp och kommer med all sannolikhet bli kvar där i åtskilliga år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar