Viviani vs Valentina Cubi

Fredagen bjöd på sol upp mot 7 plussgrader. Visserligen en bitande vind, men visst är det en försmak av våren. Snödropparna lyser vackert vid husknuten. Det fick bli en långpromenad nere på Näsbokrok.
En del hemarbete klarades av på förmiddagen. Den sedvanliga veckohandlingen på eftermiddagen.

Sonen kom  hem efter första veckan på sydliga breddgrader(Ängelholm) och verkade nöjd med första veckan. Det låg också på min lott att förbereda kvällens måltid. Det fick bli en enkel pastarätt. Strimlad lövbiff i en svamp- och vitlökssås. Ner med färsk pasta  och vips var maten klar.
Vi fortsatte vårt Valpolicellatema. Ur källaren hämtade jag en Campo Morar 2008 från Viviani och en Amarone 1997 från Valentina Cubi. Båda köpta på plats.

Amarone de Valpolicella 1997, Valentina Cubi.

Detta har varit en av våra favoriter bland amaronevinerna ända sedan vi besökte producenten våren 2008. Lite betänksamma blev vi förra våren då den den inte levererade på samma sätt som tidigare. Du kan läsa om detta här.

Vi hade därmed sänkt våra förväntningar, men visst finns det både en nyfikenhet och anspänning när vi drar korken ur flaskan. Vi kan omedelbart konstatera: ingen korkskada i alla fall. Vi känner en viss liten spritighet så där bums, men inte såsom vi upplevde det för ett år sedan. Vi häller upp två glas som får stå till sig under en timma.

Färgen är rubinröd men med tydliga brunfärgade drag. Detta blir tydligare då vi i glaset bredvid har en Valpolicella Superiore från 2008. Färgen är som så ofta en avslöjare av åldern.
Vi doftar och kan konstatera att det inte finns några spår av den höga alkoholen i doften. Vi möts däremot av en intensiv körsbärsdoft. Lite russintoner, choklad och lite vaga kryddor kompletterar på ett angenämt sätt. Precis vad vi önskar oss av en gammelamarone. Och visst överträffar detta våra förväntningar.
Vi kan inte hålla oss utan gommen måste få sitt.
Vi låter vinet skölja runt i munhålan. Det här är gott. Mycket gott till och med. Härliga söta körsbär. En hel del torkad frukt med lite russintoner. Eftersmaken är lång och utdragen. Vi känner den där härliga fruktsötman uppblandad med lite örter och choklad. Alldeles på slutet dyker också den typiska lilla amaronebitterheten upp. Alkoholen är perfekt integrerad i frukten. Kanske har vinet tappat lite spänst mot när vi drack det första gången. Den här flaskan känns bättre än den vi drack för ett år sedan. Flaskvariation? Kanske snarare sänkta förväntningar. Hur som helst var detta vår sista flaska av årgång 1997.
Vi hade sparat en slatt i flaskan som gick åt på lördagskvällen. Vinet höll ihop bra och var lika njutbart dag två. När jag bär ut de tomma glasen, flera timmar senare, för diskning så strömmar en ytterst angenäm russin- och torkad fruktdoft upp ur glasen.
Betyg 5-

Campo Morar 2008, Viviani.
Vi har alltså ett vin från Vivianis, som ligger i Negrar området. Ni som följer min blogg vet att Viviani är en av våra absoluta favoriter i Valpolicella. Vi har besökt dom tre gånger tillsammans med Clubamarone.
Campo Morar är deras prestigevin bland icke amaronerna( eget ord). Vi har druckit flera årgångar. Vad vi tyckte om 2004 kan du läsa här och årgång 2005 skrev vi om här. Vid vårt senaste besök hos Vivianis provade samtliga av deras viner. Jag skrev då så här om årgång 2008.
Druvblandningen är Corvina Veronese 75% Rondinella 20% och Molinara 5% .
Detta är en Superiore, vilket innebär att en del av druvorna har torkats ca en månad.

Vi häller upp i två glas som får stå i två timmar innan vi börjar smaka. Vi provar sedan vinet under såväl lördag som söndag.
Fredag
Trots att vinet fått stå två timmar i glaset är doften mycket blygsam ja rentav lite knuten. Vi kan trots allt spåra lite körsbär, björnbär och kaffe.
Smaken är med en gång lite stram. Det känns att här finns det klass och elegans, men vinet vill inte släppa till ordentligt. Vi känner ändå en pigg körsbärs bärighet. Det finns inslag av såväl blåbär som björnbär. Vi kan också spåra lite örter och en härlig mörk choklad. Vinet känns lite för ungt idag, men skickar signaler om att här finns det utveckling.
Lördag
Det har inte hänt så mycket doftmässigt. Lite mer tillgängligt är det nog. Körsbärsaromen är lite tydligare. Björnbären träder också fram och lite örter har tillkommit.
Smaken är inte riktigt lika stram idag. Vinet känns mer tillgängligt. De söta körsbären tar en större plats. Egentligen är det så att allt det vi kände eller anade oss till på fredagskvällen träder fram på ett mer markant sätt. Jag vill ändå påstå att det finns mycket mer att hämta.
Söndag
Vi drar ur korken samtidigt som vi slår oss ner för att slötitta på "Så ska det Låta". Det känns som Minnenas Television.
Nu blommar doften ut på ett sätt som vi bara anade oss till på fredagskvällen. Härliga moreller, ljuvliga björnbär och lite blåbär. Hallon, lite örter, en bitterljuv choklad och moccatoner gör att den komplexitet vi anade oss till blir bekräftad. 
I gommen känns nu med full krafft en bärkompott av mörka körsbär, björnbär, blåbär, hallon och lite slånbär. "Så ska det smaka". Eftersmaken är lång och där spelar chokladen och moccatonerna ut sitt fulla register. Syrorna är lika pigga som dag ett. Tanninerna har mjuknat upp. Dom finns där fortfarande men är nu mjuka och tillmötesgående.

Slutsats.
Ett djäkla gottt vin som behöver luftas flera timmar för att nå sitt rätta jag.
Vi har fyra flaskor kvar i källaren och bestämmer oss för att vänta ett år tills vi korkar ur nästa flaska.
Betyg 4+

Tommaso Bussola Valpolicella Superiore 2006

Vi är förälskade i Valpolicella. Vi hittar charm i allt från den enklaste Valpolicellan ( som tyvärr trängts ut från Systembolagets hyllor till förmån för Ripassoviner) till de fruktbombsmatade Amaronevinerna.
Vi har ett särskilt gott öga till välgjorda Valpolicella-Superiore-Viner.
Våra favoriter är Roccolo Grassi, Vivianis "Campo Morar" och Quintarelli. Vi har inte smakat Dal Fornos variant, men ser att den senaste årgången släpps 1/3, men 700 kr ligger över vår budget.

I höstas köpte vi två flaskor av Tommaso Bussolas 06:a. De har blivit liggandes ett par månader i källaren. På forumet italiensviner.se har det skrivits en del om TB Superiore och i superlativformer.
Jag har fingrat på dom vid ett par tillfällen, men låtit dom ligga kvar, men till onsdagens CL-match var det dags att öppna den första.
I höstas drack vi deras 05:a och vad vi tyckte om den kan du läsa här.

2006 Valpolicella Classico Superiore.Tommaso Bussola
Strax norr om den lilla byn San Peretto i närheten av staden Negrar i Valpolicella Classico ligger vinproducenten Tommaso Bussolas 21 hektar stora egendom.

Superiore görs på en blandning av torkade druvor och färska druvor. Man tar helt enkelt och gör vin på druvor som torkat i ca en månad (mot minst tre månader för Amarone) och blandar detta med vin gjort på färska druvor.
Druvblandningen är  50% Corvina, Corvinone, 40% Rondinella och Molinara eller andra druvor svarar för de sista 10 procenten.

Vi häller upp två glas som får stå och vänta i två timmar innan vi börjar dofta och smaka.

I glaset har vi ett vin med en rubinröd färg.
Doften som kommer mot oss är intensiv. Vi känner med en gång en mäktig, ungdomlig och fruktig doft. Mörka körsbär och plommonkompott med en dov ton. Lite kryddor och en viss blommighet. Lite choklad och rostat kaffe. Allt ligger i en elegant stil som lager på lager. Den underbara doften är bara den en särskild njutning.
Vi tar en klunk och låter vinet virvla runt i gommen. De mörka körsbären går igen i smaken. Plommon, örter, choklad och kryddor ligger där skiktade i lager på lager.Jag vet inte varför jag  förvånas av de friska syrorna. Eftersmaken är lång och elegant. En viss russinton smyger sig in på slutet med lite viol och nougat. Det finns också en liten, liten bitterhet som man brukar hitta i amaronevinet. Inte ett dugg störande utan snarare så att komplexiteten höjs ett hack.  Mycket läckert!
Det finns en fin tanninstuktur som gör att detta passar bra till många pastarätter och naturligtvis till hårdostar.

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 257 kr. Faktiskt värt varenda krona och bra mycket bättre än de flesta amaroneviner under 300  kr.
Det här vinet kommer att leva i många år till.
Betyg 4+

Bortamatch 19/2. 19 Glas.

Vi började dagen med ett kyrkobesök. Vår goda vän M och hennes kör framförde ett par fina sånger.
Vi fick en predikan om kärleksbudskapet som tilltalade oss. Vi flanerade sedan runt i Stockholm och åt en sen lunch.
Vi såg pjäsen om Olof Palme på Stockholms Stadsteater. Verkligen bra prestationer av skådespelarna.
Meta Velander imponerar. Men vad ville man med pjäsen?

Vi avslutar kvällen på Vinbaren 19 Glas i Gamla Stan. Ett fantastiskt ställe. Ett måste för alla vinälskare som besöker Stockholm. Vi anländer ganska sent på kvällen. Köket är stängt får vi reda på, då vi frågar efter något att äta. "En charktallrik kan vi alltid fixa" meddelas vi. Egentligen är det precis det som vi är ute efter.

Vi började med ett glas amarone från Accordini. Detta var årgång 2007, som vi tidigare inte smakat. Vad vi tyckte om 05:an kan du läsa om här.  För tillfället var det här den enda amaronen som de hade. Det fanns ingen öppnad flaska så det öppnades en för oss. Vanligtvis brukar jag lufta min amarone åtminstone två timmar, men nu får vi den direkt i glasen( modell större). Vi känner omedelbart en mäktig amaronedoft, men dessvärre finns där en liten spritig ton. Vi tar en klunk. Vi känner genast en smak av elegans och komplexitet, men precis som i doften finns där ett stick av alkohol, som stör oss lite.
Det tar inte många minuter förrän den spritiga doften är borta. Nu dominerar istället körsbären, skogsbären och den torkade frukten. En fruktbomb! Lite örter och aningens vanilj kompletterar bilden. Enbart doften är en ren njutning. Precis som med doften så försvinner alkoholen ur smakbilden och lämnar oss med de ljuvligaste toner av mörka söta körsbär, solvarma skogsbär och en komplex kompott av torkad frukt (fikon, russin, aprikoser). Lägg därtill en liten örtsamling, choklad och aningens kaffe toner. Vi blir alldeles stumma. Detta är bara så j-a gott. Det finns garanterat utveckling i det här vinet.
Betyg 5

Återigen imponerar  Accordini. I sommar ska vi ner till Valpolicella. Vi måste bara besöka Accordini och fylla på förrådet.

Vi behövde ytterligare ett glas rött och lät Peter bestämma.
Det blev Presenti Zinfandel Turley 2009.
Producenten håller till i det som kallas Central Coast. Vi befinner oss några mil norr om Santa Barbara i ett distrikt som kallas Paso Robles.
Vinstockarna till det här vinet är ca 80 år gamla.

Vi nås av en trevlig doft av bär. I första hand en blandning av björnbär och hallon. Lite blommor och peppar kan vi också ana oss till.
Smaken kännetecknas av mörka bär: björnbär, körsbär, svarta vinbär och lite plommon. En svag kryddighet piffar upp frukten. Hyggligt långt i eftersmaken och där dyker det upp en servil blommighet. Visst finns här tanniner, men de är rätt så beskedliga. Vinet är lättdrucket och känns  ganska så lätt på foten. Vi kan inte utesluta att detta beror på den fruktbomb som amaronevinet utgjorde.
På det hela är Turley en trevlig bekantskap.
Betyg 4



En av gästerna dricker ett vin som är orangefärgat. Vi blir nyfikna och frågar vad det där är för något.
Vi får då ett par centiliter  att provsmaka. Det visar sig vara ett vin från Loir.
2005 La Coulee d´Ambrosia L´O2, Vigne Layon
Vinet är gjort på druvan Chenin Blanc. Förstod vi saken rätt så hade vinet tillbringat lång tid ihop med skalet och därav fått den något originella färgen.
Det fanns en stark äpplesmak som förde tankarna åt Calvados hållet, men så klart utan den alkoholhalten. Stark brödighet som drog åt jäst.

Det här var inte vår grej, men helt klart en ny erfarenhet för oss.

19 Glas är som jag skrev tidigare absolut värt ett besök för en vinälskare. Massor av viner som du kan få glasvis, trevlig och kunnig personal och en underbar atmosfär. Bättre än så kan det inte bli.

Bortamatch 18/2. Svartengrens.

Vi åkte upp till Stockholm på lördagsmorgonen. Siktet var inställt på lite kulturella begivenheter och naturligtvis mat- och dryckupplevelser. Vi har bokat hotell på Skeppsholmen och promenerar i snålblåsten från Centralen i riktning Skeppsholmen. Vi mellanlandar på Nationalmuseum och äter en lättare lunch. En fantastisk pumpasoppa med en elegant brödbuffé som tillbehör. Vi delar på en halvflaska vin.
Laforet 2008.
Producent är Joseph Drouhin.
Vi har här ett enkelt vin från Bourgogne. Druvan är till 100% Pinot Noir. Druvorna kommer från ett flertal olika gårdar.

Vinet har en ljus rubinröd färg. Det är helt transparent.
Vi hittar lite svaga dofter av hallon, smultron och röda vinbär.
I gommen är det samma bär som gör sig påminda, men vi tycker att de röda vinbären dominerar.
Inget fel på vinet, men vi tänder inte på denna typ av Bourgogneviner.
Vi skall tillägga att vinet funkade bra till vår soppa.
Betyg 3

Vi gjorde också ett besök på Modernamuséet. En trevlig fotografisk utställning fick vi beskåda.

Någon timmas vila innan det var dags för ett besök på restaurang Svartengrens.
Vi kan verkligen rekommendera ett besök. Är du köttälskare är det svårt att hitta något bättre.
Förrätterna var små, men oerhört smakrika. Hustrun åt Rödvinsbrässerad oxkind och jag åt  Rökt ankbröst.
Huvudrätten var rejäla köttbitar. Hustrun åt en kryddig Högrevskorv med en smakrik sallad som tillbehör  och själv valde jag en grillad Högrevsbiff med potatisgratäng och alldeles ljuvliga haricots verts. Köttet var oerhört smakrikt. Bland det bästa kött jag ätit. Läs på deras hemsida om slakteriet och gårdarna där djuren kommer ifrån.

Vi började med ett glas champagne. Laurient-Perrier Brut.
Druvmixen är  45% chardonnay, 40% pinot noir och 15% pinot meunier.
Vi möts av en diskret doft av gröna äpplen, lite citrus och ett tydligt brödigt anslag.
Smaken är torr och frisk. De gröna äpplena tillsammans med citrusen dominerar. Vi hittar lite mineraler och en tydlig brödig ton. Ett mycket trevligt bubbel att börja kvällen med. Torrt men inte för torrt. Våra smakorgan retas och lusten efter mat tilltar.
Betyg 4-

Vi drack ett rött vin från södra Rhonedalen. till maten. Det här var vårt första smakprov av årgång 2010.
2010 Mas de Libian Khayyam.
Vinet har fått sitt namn efter en poet och matematiker från Persien.
Druvblandningen är 75% Grenache, 15% Syrah och 10% Mourvèdre.
Gården ligger i byn Saint-Marcel-d`Ardèche. Sedan 2005 drivs odlingarna enligt biodynamiska metoder.

Vinet har en tät mörkt blåröd färg med dragning år pupur ut mot glaskanten.
Vi sniffar lite försiktigt och känner att detta är ett ungt vin. Vi känner inte mycket till doft så där omedelbart, men efter en liten stund kommer de mörka bären smygande: björnbär, mörka körsbär och så lite slånbär. Intensiteten ökar allt mer under kvällen. Örter dyker upp, lite peppar och en viol på slutet.
Dags att smaka. Vi får en trevlig kompott av frukt/bär  i gommen: björnbär, blåbär och mörka körsbär. Någon har slängt dit en rejäl näve med örter. Ganska så lång i eftersmaken, där bären och örterna dominerar. På slutet kompletteras de med en härlig ton av lakrits. Vi kan ana oss till choklad och kaffe i svansen. Det känns att vinet är ungt. Alla smaker tränger inte riktigt fram utan ligger där och skickar signaler om en bra framtid. Tanninerna är där och markerar att de finns till genom att ett trevligt bett i gommen.
Vi gillar det här och tror på en god utveckling under de närmaste åren.
Vår första 2010:a lovar gott för årgången.
Betyg 4-

Bortamatch 17/2 Svarta Oliven och Barrique

Dottern har just blivit klar med sin Masterexamen i Statsvetenskap. Vi firade detta tillsammans med hennes kusiner på fredagkväll. Vi hade bokat bord på Svarta Oliven. En restaurang med grekisk inriktning. Den har dessutom fått ganska bra omdömen i den lokala pressen.
Vi kan bara hålla med. Ingen lyxmat, men väl god grekisk mat som vi njöt av.
Vinlistan var lite tunn. Vi hade siktat in oss på ett Amethystos-vin, men dessa var slut. Det som erbjöds var ett vin på en blandning av Cabernet Sauvignon och Merlot.

Biblia Chora Red 2008.
Vinet kommer från Pangeon, Makedonien i Grekland. Det är en blandning av druvorna Cabernet Sauvignon och Merlot.
Vi möts av en diskret doft. Vi hittar lite svarta vinbär, lite kryddor, aningens choklad och en del vanilj.
Smakmässigt  känner vi de svarta vinbären först av allt, men de kompletteras efterhand  med lite plommon och körsbär. En viss jordighet är närvarande. Eftersmaken är medellång, där lite choklad och kryddor kompletterar frukten Tanninerna finns där och är inte helt avslipade. De flesta verkar nöjda, men jag själv tycker vinet är ganska trist. Förstå mig rätt. Visst har vinet sina kvaliteter, men där finns inget som sticker ut eller överraskar mig.
Betyg 3-.

Några av oss fortsatte kvällen på Barrique. I vårt tycke en av de bättre vinbarerna i Göteborg. Väl värt ett besök.
Vi bestämde oss för att dela på ett vin från Bierzo. Bierzo är ett vinområde som ligger i Castilla y Leon i nordvästra Spanien.  Distriktet blev DO så sent som 1991. Distriktet har fått sitt namn efter den romerska staden Bergium, vilket betyder bergigt område.  Vi kan inte påminna oss att vi druckit något vin från Bierzo tidigare, men vi har hört en del positivt om dessa viner. Vi fick hjälp av Lasse på Barrique med vinvalet.
Baltos 2008
Vinstockarna är dryga 40 år gamla. Druvan är till 100% Mencia

Färgen är rubinröd av det ljusare slaget.
Nosen möts av en trevlig bärdoft. Vi känner hallon, lite jordgubbar och en del körsbär. Lite snälla kryddor dyker upp efter ett tag, liksom en viss  dos cederträ. Vi anar oss på slutet till lite vanilj.
I munnen kommer hallonen tillbaks, men här framträder också körsbären tydligare. Inte de där söta körsbären utan de som är lite mer syrliga i smaken. Lite peppar hottar upp vinet. Syran är i en fin balans med övriga smaker. Tanninerna är snälla. Ja, rent av lena. Eftersmaken har en trevlig bärig touch med inslag av lite fat.
Vinet klara sig utmärkt på egen hand. Barrique hade vänligheten att komma in med en liten tallrik med tre ingredienser: en hårdost (gruyère), riven morot med vaniljsmak samt bröd.
Betyg 4

Vår nyfikenhet har väckts vad gäller viner från Bierzo. En titt på Systembolagets hemsida visar att det finns några stycken i Beställningssortimnentet. Någon som har något att rekommendera?

Calera Pinot Noir 2007

Champion League fotbollen drog igång i veckan. Ni som följt Vintankar vet att att vi gärna kombinerar fotbollstittandet med ett glas rött vin, företrädesvis från Valpolicella och gärna Amarone.
Just den här veckan blev det inget Valpolicellavin utan vi har istället plockat fram ett Pinot Noir-vin från USA.
Det var vår sista 07:a. I källaren ligger en för oss oprövad 09:a och väntar.

Calera Pinot Noir 2007.
Calera grundades 1975 av Josh Jensen, och det första vinet producerades av köpta druvor. Från 1975 och framåt planterades druvor och vineriet byggdes upp. Calera är det spanska ordet för kalkstenskölna, och nära vingårdarna finns ett gammalt kalkbrott med en bevarad kölna. Denna kölna syns också på vinernas etiketter.

Central Coast är ett AVA (American Viticultural Area) som sträcker sig från söder om San Fransisco, till norr om Los Angeles, i Kalifornien. Central Coast omfattar bland annat Monterey, San Luis Opisbo och Santa Barbara county.
Detta är det enklaste PN-vinet eller om man så vill instegsvinet från Calera.
Druvorna kommer från 9 olika vingårdar. På baksidan av flaskan framgår det vilka vingårdar och deras procentuella andel.

Vinet har en granatröd färg. Nästan helt transparent.
Vi finner genast en angenäm och ganska typisk doft. Hallon, jordgubbar och en tydlig kryddighet med en lätt fatig ton. Anstänger vi oss så hittar vi även lite choklad och lite jord. Vi gillar den här inledningen.
Smaken är bäring och fruktig av solmogna: hallon, jordgubbar, lite röda vinbär och en del körsbär. Syrorna skapar en härlig friskhet. I den andra vågen möter vi örter och kryddor. Det här är riktigt gott. I eftersmaken känner vi bären och kryddorna, men här ansluter den mörka chokladen och en liten lakritsrem också.Urläckert!
Det finns lite tanniner, men de är avslipade och lena och de håller sig på ett föredömligt sätt i bakgrunden. Första gången vi drack det här vinet, för ca 2 år sedan, fanns det i avslutningen ett litet grönt stick. Av detta finns det inte ett spår idag.
Idag är det 09:an som säljs på SB för 199 kr. Det finns en del flaskor kvar , väl spridda över landet.
Betyg 4

Hummer och Champagne

Sakta men säkert har hela familjen hämtat sig efter förra veckans influensainferno. Den hummer med tillhörande champagne som vi brukar avnjuta på vår bröllopsdag flyttade vi fram till idag dvs Alla Hjärtans Dag.
Sonen har fått arbete som sjukgymnast i Ängelholm och fram till dess (20/2) bor han hemma, så vi fick plocka fram en hummer till honom också. Det är svårt att få arbete och nästan lika svårt att finna ett boende, men imorgon ska han till Ängelholm för att träffa värdinnan som han förhoppningsvis får hyra ett rum ut av. Tack för tipset Ingvar(Billigt Vin).

Ur källaren plockade vi fram en skumpa av det lite enklare slaget, men vi har haft goda erfarenheter av just den här skumpan under årens gång.

André Clouet Brut Grande Réserve

Producent är André Clouet. Han håller till runt Grand Cru-byn Bouzy. Detta är en NV (Non Vintage) dvs en icke årgångschampagne. Den är till 100% gjord på druvan Pinot Noir.
Bubblet har en medeldjup, gyllengul färgton. Det strömmar bubblor som är medelstora upp från glasbotten och bildar ett litet skum på ytan.
Det är ingen stor doft. Den har tydliga brödanslag, med trevliga nötter och mineraler. Vi spårar också lite vinteräpplen och gula plommon.
När vi smakar på det är det en friskhet och torrhet som vi först möter. Det första strama intrycket lättas upp och efterhand ansluter vinteräpplen, lite nötter, rostat bröd och mineraler. En liten citruston och päroncider finns där någonstans. Eftersmaken hänger i ett tag och där på slutet dyker lite grapefrukt upp. En ganska trevlig moussekänsla fylls gommen av.
Ett trevligt bubbel för 259 kr på SB. Inte så komplicerat och elegant utan bara enkelt och trevligt.
Våra humrar var nog värda en mer elegant champagne än denna.
Betyg 3+.

Utseende: Medeldjupt, gyllene grågult, tungt. Knappt medelstora bubblor. [1.4]


litet: En ljuvlig champagne, men tyvärr utan årgång.