Amarone 2011. Del 8. Roccolo Grassi.

Coronaviruset håller ett stadigt grepp om världen. Här finns mycket att fundera på. Osäkerheten är gigantisk. Vi har ställt in diverse resor och aktiviteter. Avbokat en del. Flyttat fram andra. Vi kan liksom alla andra bara hoppas på att vi kan begränsa spridandet och effekterna. Så klart bidra med det vi kan göra på hemmaplan. Lyssna och följa rekommendationer från myndigheterna.
Vi har många vänner i Valpolicella. Försöker hålla kontakten med dom och hoppas att dom ska komma något så när helskinnade ur den här historien.Vi skulle träffat Marco Sartori från Roccolo Grassi om åtta dagar i Stockholm, men det har så klart blivit framflyttat till maj. Det är bara hoppas att allt blivit lugnare då.
Vi drog korken ur en av Roccolo Grassis amarone till veckans CL-matcher. Det blev en 2011:a, som därmed kommer att ingå i vårt projekt att kolla statusen på 2011:orna.
Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Brigaldara
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Zenato

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Roccolo Grassi är ju en av mina favoritproducenter och självklart fick dom plats på min Tio-i-Topplista. Dom håller till i den östra delen av Valpolicella  i Mazzane di Sotto. I deras portfölj finns förutom Amarone även en Superiore, en Recioto, ett Soave-vin La Broia samt en Recioto di Soave.
En minnesvärd stund är Provningen på Enoteca i Fumane. En annan minnesvärd provning var jag med om hemma hos Henrik Ungerth 2018. Den resulterade i att jag skrev en artikel på Club Amarones hemsida om årgångarna 2001-2013.

Den här amaronen görs på druvblandningen Corvina (60%), Corvinone (15%), Rondinella (20%) samt Croatina (5%). Druvorna kommer från en vingårdslott på 4 ha och där vinstockarna har en ålder på över 40 år. Druvorna torkas i dryga 90 dagar innan de pressas. Jäsningen äger rum på ståltankar. De har efter vinifieringen fått ligga till sig i 26 månader på 225-liters ekfat, varav hälften varit nya och den andra hälften använts två gånger tidigare. Slutligen ytterligare två år på flaska innan det släpps ut på marknaden.

En fantastisk amarone. Galet bra nu och ändå har den mer att ge. Det är dryga året sedan jag senast drack en 2011:a och visst har den utvecklats och börja så sakta närma sig sin topp, men än är det en bit kvar.

Doften är stor, rätt så kraftfull och samtidigt ytterst elegant. Lite av Marco Sartoris adelsmärke. Lite läder och jord initialt, men tämligen omgående är det den mörka, ljuvliga frukten som tar kommandot. Vi kan även känna lite örter och kryddor, aningens kakao och torkad frukt. Varje liten sniff är en njutning i sig.

Smaken går lite i samma stil. Kraftfull och elegant! Söta, mörka körsbär, solmogna björnbär, en lätt touch av hallon och blåa plommon, så startar smakresan. En finstämd ton av av torkad frukt ansluter liksom små nypor av svartpeppar och lite andra kryddor och örter. Syran är fortfarande vital och skänker vinet en bra friskhet. Tanninerna är närvarande och bjuder ett försiktigt motstånd. Och så denna underbara eftersmak av söta, mörka körsbär,  lite peppar, mörk choklad, några droppar espresso, mera torkad frukt och precis i slutet även körsbärskärnor. Vansinnigt gott!!
På etiketten står det att alkoholen är 16,5%. Detta känns ofattbart och omöjligt.
Betyg 5
Bättre än så här blir det inte. Helt klart den bästa 2011:a så här långt. Knappt före Il Fornetto. Ännu har inget vin fått betyget 5+, men detta är en kandidat. Vi får se om det sista steget tas om ett år eller två.


Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Il Fornetto, Roccolo Grassi, Zenato

2012 Pol Roger Rosé och Extra Brut, Paul Déthune

Vi hade lite gäster i helgen. Vi körde en Pol Roger Rosé som välkomstdryck och fortsatte med Paul Déthunes Extra Brut till förrätten ((en variant på skagentoast).

2012 Pol Roger Rosé.
1849 startade Pol Roger sin verksamhet i mycket blygsam skala i byn Ay några kilometer öster om Epernay. Två år senare flyttar dom verksamheten till Epernay. Idag 170 år senare har dom vuxit till en av ikonerna i champagnevärlden. Mycket tack vare en tidig satsning på export till England. Företaget är fortfarande familjeägt. Tillverkningen på årsbasis ligger runt 1,5-2 miljoner flaskor. Dom äger själva 90 ha, vilket täcker runt 55% av druvbehovet. Resten täcks upp genom långa kontrakt med odlare dom samarbetat med i decennier.I deras portfölj finns tre Non-vintages cuvéer (Brut, Extra Brutm Demi-sec), tre årgångschampagner (Brut, Blanc de blancs, Rosé) och så deras prestigechampagne Sir Winston Churchill.
Jag har hyllat deras Vintage Brut och deras årgångsrosé båda av årgången 1996 i ett blogginlägg jag skrev i somras.
Nu är det dags att ta del av årgång 2012. Den har som bas deras Brut Vintage ( Pinot Noir 60% och Chardonnay 40%). Innan den tappas på flaska för en andra jäsning tillförs runt 15% Pinot Noir (stilla vin). Det får sedan ligga runt sex år på sin jästfällning innan det degorgeras.

Här finns en härlig och frisk doft av röda bär främst hallon och smultron, lite citrus, små finstämda toner av röda äpplen, någon försiktig liten kryddighet, stendamm och aningens rostat bröd.
I munnen är det precis lika friskt som doften indikerar. En rätt så komplex smakpalett där de röda bären med hallon, smultron och jordgubbar står i centrum. Det byggs på med syrliga röda äpplen, röd citrus, röda vinbär och mineraler. De senare har toner av såväl kritiga som steniga och någon liten stålaktighet.

Bra längd och fin balans. I eftersmaken liten bitterhet från en blodgrape.
Den känns fortfarande mycket ung och jag tror att ett par år i ryggläge kommer göra den gott. Mina kvarvarande flaskor ska få vila i åtminstone två år.
Betyg 4
Priset på SB är 629 kr.





Extra Brut, Paul Déthune
Den odlare som med åren har blivit vår favorit är Paul Déthune. Rakt igenom hela portföljen är det världsklass. Paul Déthune har sin verksamhet i utkanten av byn Ambonnay, där dom förfogar över 7 ha vingårdar. Odlat vin har man gjort här i flera sekler. En omställning till hållbart jordbruk har gjorts. Knappt 60 000 flaskor fördelade på tio olika cuvéer gör dom. Jag har provat sju av dom: Blanc de Noirs, Blanc de Blancs, Extra Brut, Cuvée Prestige, Millésime 2008,  Cuvée A L´Ancienne 2008 samt deras Rosé. De jag inte provat är deras Demi-sec, Brut och Brut Natur. Jag köper mina flaskor av näthandlaren Franska Vinlistan. Någon gång emellanåt dyker dom upp på SB, men för tillfället finns det inget tillgängligt där. 

Extra Brut är gjord på 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Basvinet är från 2015 och 50% är 

s k reservvin. Den är endast stålfatslagrad. Den degorgerades i februari 2018, vilket betyder att den legat knappt två år på sin jästfällning. Dosagen är 5g/liter.

Den känns fortfarande ung och kan nog vinna lite på att få vila något år eller två i källaren. Med detta sagt så är den ändå hyfsat tillgänglig och inte minst riktigt god.

I doften kan vi känna äpplen, lite citrus, en liten försiktig ton av nybakt bröd, någon gul stenfrukt, aningens kaprifol och lite mer mineraler av krita och stendamm.

I munnen är den riktigt torr utan att för den del bli knastertorr. Frisk med en bra syra. I smaken känner vi äpplen som drar mot att vara mer röda än gröna. Lime och mandariner, mariekex, brioche, skolkrita, någon persika och mango och så ett avslut där ett stadigt grapefruktbett känns liksom unset honung.

Betyg 4

Flaskan är köpt hos Franska Vinlistan för 330 kr.

2015 Amarone Tommasi

Det är närmare fem år sedan jag drack en amarone från Tommasi. Då var det årgång 2011, vilket resulterade i följande blogginlägg. Nu är det dags att bekanta sig med årgång 2015.

Producentens fullständiga namn är Tommasi Viticoltori, som startades 1902 med 10 ha vinmarker i Pedemonte, en liten by några mil väster om Verona i Classico området. Idag är det femte generationen som driver verksamheten och som nu omfattar över 135 ha vinodlingar i Venetien. Förutom Valpolicellavinerna görs det Soave, Bardolino, Lugana och Custoza-viner. Verksamheten har även expanderat till andra delar av Italien bl a Toscana och Apulien. Idag äger man över 300 ha vinodlingar runt om i Italien. Årsproduktionen överstiger 1 miljon flaskor.

Den här amaronen är gjord på druvorna Corvina 50%, Rondinella 30%, Corvinone 15% och Oseleta 5%. Druvorna har fått torka i ca fyra/ fem månader. Vinet har fått ligga runt tre år på stora ekfat (35hl) av slavonsk ek. Slutligen får vinet vila upp sig ett år på flaska innan det är redo för marknaden.

Vi dricker vinet under två kvällar. Den första låter vi det få två timmar i upphällda glas innan vi börjar njuta av det.
Det är till en början lite slutet, men ju längre tid i glasen desto mer bjuder det upp. Det vill dock aldrig riktigt släppa loss på allvar. Det finns rätt mycket som aldrig tar sig upp till ytan.
I doften hittar vi mörka körsbär, en del mörka skogsbär, lite blåa plommon, en del örter och kryddor samt en del toner från fathanteringen. En tydlig alkoholton är där hela tiden. Inte så stickig utan mer av bär i sprit.

Smaken går lite i samma stil som doften. De söta, mörka körsbären gör sig omedelbart påminda och nu förstärkta med romrussin och en del torkad frukt. Lite svartpeppar och örter noteras. Fin syra och närvarande tanniner. De senare bjuder ett försiktigt motstånd. Eftersmaken är lång med mera söta, mörka körsbär, lakrits, mörk choklad och unset vanilj.
Betyg 4-

Jag tror den vinner på ett par års lagring. Vill du dricka den idag så ge den bortåt tre timmar i karaff först.
Priset på SB är 299 kr och det finns gott om flaskor runt om i hela landet.

2007 Las Flors och 2014 Marge. Languedoc och Priorat.

Ligger lite efter med bloggandet, så nu kommer ett inlägg om två viner vi drack förra helgen..

2007 Las Flors från La Pèira.
Jag har provat följande årgångar: 2006, 2007, 2008, 2009 och 2010. Samtliga årgångar har varit sagolikt bra. Nu är det dags att ta farväl av 2007:an. Deras toppvin har samma namn som egendomen La Pèira. Jag hyllade för ett par år sedan årgång 2006. Du kan läsa hyllningen här.

La Pèira en Damasièla (som det fullständiga namnet är) ligger i Terrasses du Larzac i Languedoc. Historien om La Pèira startade 2004 då kompositören och musikern Rob Dougan köpte 11,6 hektar i Terrassez du Larzac i Languedoc. Ambitionen var att skapa ett vin som kunde mäta sig med de största i världen. Detta skulle uppnås med minimala skördeuttag, gamla vinstockar, klassiska druvsorter, en vinmakare från Chateau Margaux och högsta möjliga standard på utrustning.
Las Flors de la Pèira är gjort på druvorna Grenache (40%), Syrah (40%) och Mourvedre (20%).
Det lagras till största delen i nya och begagnade Demi-Muids som är stora Barriquer om 600 liter.

Ett alldeles underbart vin i en fantastisk drickfas nu. Svingott helt enkelt.
Vinet har idag nått en underbar mognad och måste vara så nära sin topp det bara kan. Det finns komplexitet och ett djup som imponerar
I doften massor av mörk, solvarm frukt, provencalska kryddor, lite anis, kakao och torkade blommor. Stor och imponerande.
I munnen känns en hel drös mörka bär. De mörka körsbären har en liten trevlig sötma, björnbären är solvarmt mogna, jordgubbarna söta och aningens syrliga. Rätt mycket örter och kryddor i såväl orientalisk som provencalsk stil. Fortfarande med en snygg syra och behagligt smånafsande tanniner. Eftersmaken är stor och nyansrik och förutom den magiska frukten och kryddorna kommer mörk choklad, några droppar espresso, sötlakrits och unset torkade rosor med en touch av viol.
Betyg 5-
Den här flaskan köptes 2010 för 389 kr och det har verkligen lönat sig att låta den få ligga sina tio år i källaren. För närvarande kan jag inte se att det finns några flaskor av La Pèiras vin tillgängliga på SB. Atomwine i Danmark vet jag brukar saluföra deras viner.


2014 Marge, Celler L´Encastell.
Kvällens andra vin var från Priorat. På hösten 2017 reste vi runt i Priorat med Club Amarone och en av de producenter vi träffade var just Raimon Castellvi från Celler L´Encastell. En oförglömlig lunch som resulterade i ett blogginlägg.

Celler de l´Encastell är en litet familjeföretag i utkanterna av den lilla byn Porrera. Familjen Castellvi har odlat druvor här under många år och sålt dom till det lokala kooperativet. 1999 tog Raimon Castellvi och hustrun Carme Figuerol  beslutet att producera vin under eget namn.

Druvmixen varierar mellan åren. Det domineras alltid av Grenache och för 2014 är blandningen: Grenache (50%), Carignan (10%), Merlot (20%), Cabernet Sauvignon (15%) och Syrah (5%). Dessa har vuxit på de branta sluttningarna på vinfälten MAS D´EN FERRAN och ELS ARBRES. Vinet har fått tillbringa ett år på delvis nya fat av amerikansk ek och delvis på fat som använts en gång tidigare till deras vin Roquers de Porrera.
Marge är namnet på de stenmurar som utgör Priorats terrasser och därmed fått ge namn åt det här vinet. Mycket passande med tanke på hur vinfälten där druvorna till Marge växer.

Årgång 2014 har fått en del begynnande mognadstoner, dock har vinet kvar sin fina friskhet.

Doften är präglad av en varm, solmogen, mörk frukt och med ett hyfsat stort inslag av örter och kryddor. Här finns tydliga toner av skifferaktiga mineraler och någon liten anstrykning av rosor och violer.
I munnen återkommer den solvarma, mörka frukten i form av björnbär, lite blåbär, några körsbär och hallon. Efterhand kan vi känna någon kryddighet, men framförallt de provencalska örterna blir väldigt påtagliga liksom mineraler av såväl stenigt som skifferaktigt slag. Eftersmaken är medellång med mera mörka bär och mineraler, men så tillkommer sötlakrits, mörk choklad, violer och rosor och unset vanilj. En fin syra skänker friskhet. Tanninerna är närvarande, men har med åren slipats av och blivit tämligen mjuka.
Jag tror det här vinet börjar närma sig sin topp. Det kommer säkert att hålla sig där ett par år till, men så mycket mer utveckling är inte att vänta.
Betyg 4
På SB är det årgång 2017 som gäller för 273 kr. Den är noterad som tillfälligt slut, men dyker det upp några flaskor tycker jag Marge är ett bra exempel på ett stabilt och grillvänligt vin. Är du nyfiken på Priorat-viner är det detta ett alldeles utmärkt sätt att starta den resan på. Det är ganska mycket vin för dom slantarna.

2017 Etna Rosso, Tornatore

Det har nog gått närmare tio år sedan jag på allvar upptäckte och började mer systematiskt prova viner från Sicilien. Det startade med en låda lite olika viner från producenten Benanti. Riktigt fart tog intresset för Etna Rosso-viner i och med att Bristly Wine tog Girolamo Russos viner till Systembolaget. Arianna Occhipintis viner upptäckte jag och tog till mitt hjärta i början på 2010-talet.
Nu i sommar bär det av till Catania med Club Amarone. Förberedelserna är i full gång, vilket betyder att vi lite mer frekvent kommer att prova viner från Sicilien.
Det Etna Rosso-vin som jag provat flest årgångar av är à Rina från Girolamo Rosso. Verkligen gott och har blivit för mig ett Benchmark.
 - 2015 à Rina
Tidigare i höstas provade jag också:
- 2017 de Aetna, Terra Constantino
I år har jag startat med
- 2013 San Lorenzo från Girolamo Russo
- Etna Rosso Benanti

Detta är för mig en helt ny producent. Tornatores vinhistoria går tillbaks till 1865. Idag drivs gården fortfarande av familjen Tornatore. Den omfattar hela 110 ha varav 60 är vinodlingar. Olivlundar och hasselnötter ingår också. Tornatore är den största vingården i Etna DOC. Den är belägen i Castiglione på Etnas norra sluttning. Den ligger i höjd med den vackra staden Taormina. Tornatore äger ett 20-tal vinfält bl a i de prestigefyllda Crasà, Pietrarizzo, Malpasso och Pietramarina m fl. Vingårdarna ligger på en höjd av 550-700 m över havsnivån. De odlar nästan uteslutande lokala druvor. Nerello Mascalese och Nerello Capuccio för röda viner och Cataratto och Carricante för vita viner.

Deras Etna Rosso är gjort på mestadels Nerello Mascalese (95%), men även lite Nerello Capuccio (5%) ingår. Druvorna skördas för hand och forslas omgående till vineriet för ytterligare en selektering. Här avstjälkas dom också, därefter mosas dom och macereras med skalkontakt i 10-12 dagar. Jäsningen äger rum på cementtankar med en ytterligare maceration på fem dagar. Först nu separeras musten från skalen. Vinet får vila upp sig runt sex månader på stora träfat innan det buteljeras.

Vinet har en fin, ljus rubinröd färg med några violetta stråk här och där.
I doften är det finfina röda bär, örter, knallpulver, stendamm, lite nypon och rosor. Det är inte utan att tankarna rusar iväg mot Nebbiolo, men så finns den där krutiga tonen av krossad flinta med knallpulverinslag som gör att vi känner oss hemma i Etna.
I munnen är det friskt, ganska så slankt och med en viss stramhet. De röda bären tar omgående kommandot körsbär, jordgubbar, hallon, tranbär och lite lingon. Inslaget av örter och kryddor är påtagligt liksom de tämligen stora och läckra tonerna av mineraler med en aningens, aningens rökighet. Syran är härligt frisk. Tanninerna nafsar lite försiktigt i munhålan. Eftersmaken är medellång med mera röda bär, mineraler och unset anis.

På det hela en trevlig upplevelse. Ett vin väl värt sina 159 kr, men når inte à Rina som är 40 kr dyrare.
Betyg 3++

2014 Chablis 1er Cru Montmains, La Chablisienne

För ett par år sedan inhandlade jag en låda med sex olika viner från La Chablisienne. Alla från året 2014. I somras öppnade vi den första flaskan. Det var "La Pierrelée Chablis". Jag tog inga noter utan minns den som ett ganska hyggligt chablisvin. I söndags till den kokta hälleflundran med riven pepparrot och skirat smör var det dags att dra korken ur flaska nummer två.

La Chablisienne är ett odlarkooperativ som startade 1923 under ledning av den driftige prästen fader Balitrand. Idag är det närmare 250 odlare som samverkar och de förfogar över 1200 ha (runt en fjärdedel av hela arealen i Chablis). Dom finns i stort sett i alla delar av Chablis. Medlemmarna har vingårdar i sju Grand Cru-lägen och i 15 Premier Cru-lägen. Det finns uttalade kvalitetskrav om hur vingårdarna ska skötas. Vincent Bartement är chefsvinmkare och tillsammans med 3-4 andra medarbetare ansvarar han för all vinframställning i världens största vinodlarkooperativ. Vincent Bartement har vid ett par tillfällen blivit utnämnd till världens bästa vitvinsmakare. Dryga 30 olika viner gör dom.

2014 Chablis 1er Cru Montmains
Druvan är så klart Chardonnay till 100 procent. Druvorna kommer från vinfält i det Premier Cru-klassade området Montmains med den berömda Kimmeridgian-jordmånen (kalksten, ostronskal mm). Vinstockarna har en medelålder på 25 år. Jäsningen har ägt rum i huvudsak på ståltankar, men en liten andel (mindre än 20%) har fått jäsa på ekfat. Vinet har fått mogna på sin jästfällning på ståltankar. Exakt hur länge har jag inte kunnat hitta.

Färgen går i en mycket blekgul ton.

Doften är ganska så kraftfull och andas stor elegans.Vi kan känna äpplen mer gula än gröna, citrus, gula stenfrukter, en snärtig liten örtighet, några sommarblommor och en tydlig mineralitet, där grus, stendamm och snäckskal dominerar.

I munnen är det friskt med en härlig syra. Det purunga stadiet ligger bakom, men ännu inga riktiga mognadstoner. Vi kan känna äpplen och precis som i doften är dessa mer gula än gröna. Här finns en del citrus, något gult päron, nektariner, persika, finstämda örter och mycket mineraler. De senare består av snäckskal, skolkrita, krossad flintasten och stendamm. Eftersmaken är lång med gula äpplen, mera citrus, nektariner, aprikoser, någon liten sötmandelton och unset honung. Även i eftersmaken är mineraliteten tydlig.

Ett härligt frisk och smakrikt vin, där elegansen dominerar över kraften. Den fina balansen mellan syra, frukt och mineraler lyfter det här vinet rejält. Och inte minst är det väldigt gott!!

Betyg 4+

Lådan med de sex vinerna från La Chablisienne köptes från Winefinder 2017 och kostade 1650 kr, vilket ger ett snitt pris per flaska på 275 kr. Den första flaskan vi öppnade var "La Pierrelée Chablis", som jag skrev i ingressen var det ett helt OK vin. "Montmains" är flera steg upp, vilket framgår av texten ovan. 4 flaskor återstår 

- Fourchaume

- Fourchaume Les Vaulorents

- Montee de Tonnerre

- Mont de Milieu

2018 Pinot Gris Réserve, Turckheim

Det damp ner ett mail om en fråga om jag var intresserad av att testa ett vin från Alsace. Det var ett vin gjort på druvan Pinot Gris. Efter en stunds funderande svarade jag ja. Några dagar senare kunde jag hämta ut ett paket med den här flaskan.

Cave de Turckheim är ett av Alsace största odlingskooperativ. Det grundades 1955 av ett antal vinbönder runt den medeltida staden Turckheim (strax väster om Colmar). Idag består det av 240 medlemmar som förfogar över 360 ha.

Det här är ett vin gjort på druvan Pinot Gris. I Tyskland blir det Grauburgunder och i Italien Pinot Grigio. Druvorna kommer från vinfälten på kullarna runt Turckheim, där jorden  är sandig och har mycket krossad flintasten.

Ett enkelt och trevligt vin med viss fyllighet, ganska så smakrikt och med många typiska attribut för just druvan Pinot Gris.

I doften hittar jag gula päron, en liten blommighet, gula stenfrukter, viss kryddighet och någon försiktig ton av honung.

I munnen är det ganska så friskt med en försiktig syra och viss fyllighet. Här finns lite gråpäron, gula plommon, aprikos, persika, nektariner och aprikoser. En lätt och trevlig kryddighet. Eftersmaken är medellång och här känner vi en liten, liten restsötma, aningens honung, vita sommarblommor och unset steniga mineraler.

Betyg 3
Priset på SB är 99 kr.