2015 Chianti Classico Riserva, Caparsino

Jag upptäckte på hösten 2019 Distanshandlaren Fanwine. Lite kortfattat kan en säga att deras affärsidé är att kunderna önskar sig viner och när tillräckligt många flaskor är bokade tar dom hem vinet. Läs mer på deras hemsida.
Jag hade börjat få lite ont om Chianti, så jag skickade iväg en beställning på några olika flaskor. Jag har tidigare skrivit om Bucciarellis Riserva 2012. Mina tankar om Bucciarellis Chianti Classico anno 2015 och Riserva 2011 kan du läs här.
För någon vecka sedan började vi testa de lite enklare vinerna från Caparsa. En producent jag tidigare inte smakat något av, men de här enklare vinerna var riktigt, riktigt bra. Du kan läsa hyllningen här. Så klart blev jag nyfiken på hur deras riserva kan smaka, så i söndags drog vi korken ur en flaska från årgången 2015. Vi drack den till Rigatoni-pasta med en tomatsås i en amatriciana-stil.

Producenten Caparsa håller till runt byn Radda, belägen nästan mitt emellan Florens och Siena. Det hela tog sin början 1965 då Reginaldo Cianferoni köpte 10 ha som planterades med vinrankor. 1982 tog sonen Paolo över. En inriktning på ekologiskt jordbruk gjordes och vingården är idag certifierad för organisk odling.

100% Sangiovese. Spontanjäst, ofiltrerat och närmare två år på stora ekfat (18 hl).
Doftintrycken startar med lite läder och jord för att ganska så omgående övergå i en stor och välkomnande doft av röda bär. Efterhand kommer det en del medelhavsörter och en liten försiktig ton av svartpeppar. I bakgrunden lite rosor och nygrusad trädgårdsgång.

Smakmässigt startar det med syrliga körsbär, men rätt omgående ansluter röda vinbär, lite hallon, nypon och tranbär. 2015 var ju ett rätt varmt år, men vinmakarna hos Caparsa bemästrar detta på ett fantastiskt sätt så att det inte blir för mycket och kraftfullt utan kan behålla elegansen på ett föredömligt sätt. Precis som i doften får vi en örtsamling , lite svartpeppar, aningens torkade rosor och steniga mineraler. Här finns en trevlig och bra syra. Tanninerna finns där och biter lite försiktigt, men blir aldrig riktigt närgångna.
Eftersmaken är något längre än medel och där dyker det upp aningens svart te, lakrits och kakao.

Vinet känns väldigt välbalanserat och har i princip allt det jag önskar mig av en riktigt bra Chianti.

Betyg 4+

Jag betalde 284 kr hos Fanwine.

2007 Barolo Le Coste, Roagna

2012 fanns det en möjlighet att via SB:s Privatimport och den svenske importören Bristly Wine medhjälp köpa en låda med 12 flaskor vin från den hyllade producenten Roagna

Ett erbjudande som jag hade svårt att stå emot, så det blev ett köp. Nu kräver ju Roagnas viner att dom har en viss ålder för att komma till sin rätt, så än så länge är det endast fyra flaskor vi har druckit.
Barbaresco Montefico 2006 drack vi den första flaskan av 2013. Ett enastående vin.
Barbaresco Asili 2006  testade vi 2015. Även det makalöst gott.
1996 Barolo La Rocca e la Pira Riserva drack vi på hösten 2016. Sanslöst gott!!
2005 Barbaresco Pajé vi drack den första  2018. Gott!

Nu har det gått 8 år efter vårt inköp. De flesta av flaskorna börjar få lite ålder. Vi beslutade oss för att det var dags att ge oss på den sista av Pajé från 2005. Korkad!!

Vi drar korken och sniffar på korken. Me va f-n är detta.
 Det stinker kork lång väg. Våldsamt besvikna. Några icke så lämpliga glosor för
broderns barnbarn kommer ur min mun.

Ja det är verkligen en besvikelse. Vi hade sett fram emot den här flaskan Det händer inte så ofta, men någon gång varje år råkar vi ut för det här med korkskadat vin. I det här fallet såg korken bra ut, men en liten sniff på korken räcker. Doften är svår att beskriva, men omisskännelig. Gammal fuktig och möglig jordkällare är ett för snällt uttryck, men något åt det hållet. Vädra bort doften går inte. Det är snarare så att den obehagliga doften ökar med tiden som flaskan står öppnad.

En vecka senare öppnar vi 2007 Barolo Le Coste. Vad är nu detta!! Ännu ett korkskadat vin. Även här är korken felfri, men samma vämjeliga doft. Två viner ur samma låda. Vinet är privatimporterat och åtta år har gått sedan köp, så Systembolaget är det inte lönt att vända sig till. Det får bli ett mail till den svenske importören och till Roagna.
Vi går ner i källaren och plockar upp ännu en Le Coste 2007. Den sista. Väldigt nervöst att dra ur korken. Halleluja! Ingen dålig doft. Vi häller upp på karaff och låter vinet få en timma innan vi häller upp i glasen. Visst är jag där och småsniffar mest hela tiden. En underbar doft.

Barolo Le Coste är en liten udda fågel hos Roagna. Har jag förstått saken rätt så gavs det 2007 en möjlighet för Roagna att göra en Barolo från den historiska vingården Le Coste i Monforte d´Alba. Dom gjorde något tusental flaskor. Jag kan inte se att dom vare förr eller senare gjort vin från just den här vingården, så det här var nog en engångsföreteelse.

I doften möts vi av läder, tobak, våt jord och framförallt en hel drös röda bär. Här finns också en liten lätt kryddighet, rosor, aningens balsamico och unset mynta. En angenäm doft som får oss på gott humör och väcker också en längtan att dricka vinet.

I munnen känns det som ett vin på väg in i något stadium av mognad, men ännu inte riktigt där. Smakerna är väl utvecklade och tämligen komplexa. Det startar med torkade körsbär, jordgubbar, tranbär, nypon och några droppar pressade skogshallon. Lite örter och kryddor ökar på komplexiteten. I lite mindre doser, men ändå med tydlighet noterar vi främst rosor, men även aningens viol. En rejäl och samtidigt delikat syra skänker vinet en bra friskhet. Stadiga tanniner biter lite försiktigt i munhålan, dock aldrig på ett alltför närgånget vis. Eftersmaken är längre än medel med mera röda bär, örter och rosor, men nu i sällskap av lakrits, eukalyptus och unset kaffe.
Betyg 5-
Ett förbaskat gott vin, som kanske kan utvecklas något till. Det kommer med all säkerhet hålla sig på den här nivån i ytterligare tio år, så ingen brådska för den som ligger på några flaskor.
Visst är det irriterande att den första av de två flaskorna 2007 Le Coste var korkskadad och därmed odrickbar. Jag vet ju efter den korrekta flaskan vad det var jag blev blåst på.

2007 Il Fornetto från Stefano Accordini

Så blev det ändå en final i Champions League i år. Lite annorlunda väg för lagen att ta sig dit. Och utan publik. Ni som följer min blogg vet att det då det spelas CL-matcher så dricks det amarone hos JC Vintankar. Inget undantag i år. Vi plockar upp ur källaren en amarone som vi rankar bland de allra främsta. Lägg därtill en årgång som utmärker sig genom sin elegans. Så klart är förväntningarna skyhöga.

Producenten Stefano Accordini tillhör mina absoluta favoriter och inte minst deras toppamarone tillhör elitskicket.
Stefano Accordini har jag besökt ett flertal gånger. Jag har gjort det tillsammans med Club amarone, men också på egen hand. Bemötandet har alltid varit mycket vänligt och tillmötesgående och vi har alltid fått en rundvisning och en vinprovning. Nu är det drygt fyra år sedan det senaste besöket, vilket resulterade i det här blogginlägget. Det börjar bli hög tid för ett återbesök. Vi hoppas att 2021 blir ett år där pandemin släppt sitt grepp om oss och att besök hos våra amaronefavoriter återigen blir möjliga..

Druvmixen är 55% Corvina, 35% Corvinone och 10% Rondinella,som kommer från vinfältet "Il Fornetto" i närheten av staden Negrar. Druvorna får torka i 120 dagar. Vinet har fått ligga i 36 månader på nya barriquer av fransk ek. Vi har tidigare hyllat årgångarna 
2004, 2006, 2007 och 2011.

Ett härligt vin. En magisk amarone. Det blir en tokhyllning. 13 år sedan skörd och fortfarande rätt ungdomlig i sin skrud. Vi gav det två timmar på karaff borde kanske varit tre. Du som ligger på några flaskor behöver inte ha bråttom.Det här vinet klarar många år till i källaren. 

Vi möts omedelbart av en förförisk doft, som startar med lite läder men övergår tämligen omgående till en kompott av de ljuvligaste mörka bär.  Strax därpå torkad frukt, lite örter och aningens choklad. Den mörka frukten är väldigt komplex och fylld av en mängd nyanser. Inledningsvis ger sig en viss alkoholton till känna. Inte särskilt störande och efter ytterligare någon timma är den som bortblåst.

Vi tar en klunk och blir smått saliga. Så vansinnigt gott. Här finns kraft, men också elegans. Oerhört komplexa smaker, men allt i total harmoni och i fullständig balans.
Söta, mörka körsbär, mogna björnbär, något svartvinbär och blåa plommon. En underbar bärkavalkad utgör startpunkten. Lite örter och någon kryddigheten tar oss vidare på resan. Fikon, russin, dadlar och katrinplommon i små portioner förädlar intrycken. Den fina syran ger friskhet och de sammetslena tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd. Vi landar i en lång och utdragen eftersmak. De söta mörka körsbären är med oss hela tiden, men här i eftersmaken tillsammans med aningens bitter mörk choklad, några espressodroppar och körsbärskärnor.
Ja milde Moses vilket vin!!
Betyg 5

Etna Rosso, Penfolds Bin 28 och Chateauneuf-du-Pape

Häromveckan hade vi en liten provning med tre rätt olika viner. I den Sociala distanseringens tidevarv så genomförde vi det utomhus. Kanske inte de optimala förhållandena ur ett doftperspektiv, men det var så det fick bli.

2017 Etna Rosso Calderara Sottana, Girolamo Russo
Jag skrev i juni om det här vinet och den här producenten. Klicka på länken så får du mina tankar.

Det är gjort på druvan Nerello Mascalese och en liten skvätt (5%) Nerello Capuccio som vuxit på vinfälten i Contradan Calderara Sottana. Vad som utmärker just det här vinfältet är massorna av stora lavastenar. Har jag förstått saken rätt är årgång 2017 den första som Girolamo Russo gjort med endast druvor från det här vinfältet. Endast 1 800 flaskor producerades.
Vinet har fått vila upp sig i 18 månader på en blandning av cementtankar och ekfat.

Ett alldeles enastående vin, som nu i sommar har blivit vårt favoritvin till de lite bättre middagarna.

I doften känns en samling röda bär, medelhavs örter, krossad flintasten, grus- och stendamm, någon liten blommighet (rosor) och ännu mera röda bär
I munnen är det de röda bären i form av jordgubbar, syrliga körsbär, några hallon och tranbär som tar kommandot. Efterhand tillkommer örter och kryddor, men också mineraler som får oss att tänka sten- och vulkanjordar. En förträfflig syra och behagfulla tanniner ger vinet en ordentlig ryggrad. I eftersmaken kan vi känna torkade rosor, någon ton av persika, blodgrape och ännu mer ljuvliga röda bär.
Visst är det ett ungt vin, men så tillgängligt redan nu. Den härliga friskheten i kombination ungdomlig frukt i total harmoni gör det så drickbart nu. Ja rent av klunkbart och törstsläckande.
Betyg 5-
På SB kostar det 417 kr och går fortfarande att beställa.


2017 Bin 28 Kalimna Shiraz, Penfolds
Penfolds verksamhet startade 1844. Det var makarna Christopher Rawson Penfold och hustrun Mary som köpte  en mindre gård utanför Adelaide. Den döptes till The Grange efter Marys barndomshem i England. Dom har sedan starten haft en mycket stor roll och t o m varit ledande i den australienska vinutvecklingen. Inte minst har deras ikonvin Grange satt en nivå som visar på möjligheten att göra viner med hög status i Australien.
Idag har dom vingårdar i South Australia, New South Wales och Tasmania-Australia. Dom gör viner på en mängd olika druvor, även om dom flesta förknippar Penfolds med vin på druvan Shiraz.

Bin 28 är ett vin gjort enbart på druvan Syrah eller som den heter i Australien Shiraz. Druvorna till det här vinet kommer från vinfält i distrikten McLaren Vale, Barossa Valley, Padthaway, Wrattonbully och Robe. Vinet har fått tillbringa runt 12 månader på amerikanska ekfat s k hogsheads. Den första årgången kom 1959. Bin 28 är namnad efter att det ursprungligen gjordes på druvor från den smått berömda vingården Barossa Valley Kalimna. Numer görs vinet på druvor från ett flertal olika vingårdar, men Barossa Valley är alltid representerad.

Färgen går i en rätt så tät mörk blåröd ton.

I doften hittar vi mörka bär med små instick av lite rödare. Kaffe, vanilj, lakrits, mörk choklad och aningens eukalyptus signalerar tydligt om tiden på de amerikanska ekfaten.

Vi smakar på det och konstaterar att det är ett kraftfullt vin packat med en en samling mörka bär. Fast det börjar med jord, läder och torkad Karl-Johan svamp.

De mörka bären tar snart överhand med björnbär, svarta vinbär och blåa plommon i fronten. En fin samling örter noteras. Inslaget av svartpeppar är påtagligt. Lite mindre men ändå tydligt är det råa köttet och det lite blodiga inslaget.
Syran finns där dock rätt så beskedlig. Snälla och väluppfostrade tanniner bjuder ett försiktigt motstånd. I eftersmaken gör sig fatlagringen påmind med vanilj, kaffe, lakrits, söt piptobak och mörk choklad.
Betyg 4
Vinet är köpt på SB och kostar 249 kr.



2012 Chateauneuf-du-Pape Tradition, Cuvée du Vatican
Producenten Chateau Sixtine-Cuvée du Vatican har en anrik historia. Egendomen om fattar 23 ha vinodlingar och är familjeägd genom familjen Diffonty, vars anor kan spåras till mitten på 1600-talet. Företagets namn kommer sig av att dom fick en stor beställning på nattvardsvin av påven på 1920-talet.
Jean-Marc Diffonty tog över företaget i början på 1990-talet. En modernisering med nytt vineri, lägre skördeuttag mm tog fart. 

Druvblandningen är 50% Grenache, 20% Mourvedre och 30% Syrah, från vingårdslägena Rayas, La Crau och Barbe dʼAsne i Chateauneuf-du-Pape. Vinstockarna är mellan 50 och 100 år gamla.
Jäsningen äger rum i ståltankar. Hälften av vinet får tillbringa en tid på stora ekfat  och den andra halvan på barriquer, varav 30% nya. Det är runt ett år som vinet får ligga till sig på det här viset.

Det har gott fyra år sedan vi senast drack det här vinet. Vårt omdöme då var att det var "görgott" på ren göteborgska. Klicka på länken så får du du mina tankar.

Idag har vinet börjat få en del mognadstoner. Fortfarande är det väldigt gott. Den ungdomliga frukten har mognat betydligt.
Doften går i en väldigt varm ton. Detta gäller allt från den inledande doften av jord och läder över den mörka frukten och de provensalska örterna till sluttampens oxfond och mörka choklad.

I gommen möts vi initialt av mogna, solvarma björnbär, blåa plommon, mörka lite söta körsbär samt en diskret ton av mogna vildhallon. Vi känner också ett markerat inslag av örter bl a timjan och salvia, en del pinjeskog samt aningens lavendel. Syran är helt OK, trots den varma tonen känns vinet friskt. Snälla tanniner som endast småkrafsar i munhålan. Eftersmaken aningens längre än medel och där återkommer den solvarma frukten och örterna, men nu i sällskap med sötlakrits, mörk choklad och körsbärskärnor.

Visst är det gott och visst har det utvecklats i en ganska så förväntad riktning, men mina smakpreferenser har nog förändrats de senaste tio åren, så jag blir inte lika hänförd över Chateauneuf-du-pape viner längre.
Betyg 4

På SB är det årgång 2018 som gäller till 259 kr. Min flaska inköptes 2014 för 239 kr.

Sammanfattning.
Tre rätt så olika viner även om Bin 28 och Cuvée du Vatican har vissa likheter. Det vinet som samtliga höll som kvällens bästa var Etna Rosso Calderara Sottana. Det var också det dyraste.

2008 Millésime Brut, Driant-Valentin

I fredags kom sommaren åter efter några dagars blåst och regn. Riktigt gott vid kyrkbänken utefter ladugårdsväggen. Jag hade i torsdags fått ett gäng havskräftor av vännen V. Jag plockade undan 12 st till kvällsmaten. Kräftstjärtarna användes till en sallad. Klorna och innanmätet fick fick gå som tilltugg till eftermiddagens champagne.

Vi köpte i våras en trepack med champagner från året 2008 som VinTillMat importerade. Tidigare i somras drack vi Gaudriller Cuvée Prestige. Riktigt bra. Ja så bra att vi fyllde på med några flaskor.
De andra två är  Leclère-Massard och Driant-Valentin.  
Den här eftermiddagen är det dags för Driant-Valentins Millésime 2008. Vingården ligger i Grauves vid foten av Côte des Blancs, men dom har också några vinfält i närheten av Ay¨. Sammanlagt äger dom 7 ha. Nio olika cuvéer gör dom och dom använder enbart druvor som kommer från dom egna vingårdarna..

Den här champagnen görs på Chardonnay (80%) och Pinot Noir (20%), där chardonnaydruvorna kommer från Grauves i Côte des Blancs och pinotdruvorna från Aÿ och Mareuil-sur-Aÿ.
Trots sina 12 år känns den ungdomlig och har en stor friskhet. I doften är det gott om gröna äpplen, lite citrus och en hyfsad mängd mineraler med krita, snäckskal och inte minst grus- och stendamm. På sluttampen även någon gul stenfrukt och nyjäst bröd.

Det smakar av syrliga gröna äpplen, men också ett försiktigare inslag av lite gulare äpplen kan vi ana. Här finns en tydlig ton av citrus, någon persika, gula plommon, lite mariekex och skolkrita. Den här champagnen har en ordentlig syra, men inte så att den blir vass eller så, bara uppfriskande. I avslutet känns äpplena betydligt mognare och precis på sluttampen unset honung.

En bra champagne som säkert kan utvecklas något, men den når inte upp till Goudriller Cuveé Prestige.
Betyg 4
På SB kostar den 533 kr.

2016 Chianti Classico Caparsa och Rosso di Caparsa

Jag upptäckte på hösten 2019 Distanshandlaren Fanwine. Lite kortfattat kan en säga att deras affärsidé är att kunderna önskar sig viner och när tillräckligt många flaskor är bokade tar dom hem vinet. Läs mer på deras hemsida.
Jag hade börjat få lite ont om Chianti, så jag skickade iväg en beställning på några olika flaskor. Jag har tidigare skrivit om Bucciarellis Riserva 2012. Mina tankar om Bucciarellis Chianti Classico anno 2015 och Riserva 2011 kan du läs här.

Nu är det dags för en Chianti Classico från Caparsa, en producent jag tidigare aldrig smakat något av.

Producenten Caparsa håller till runt byn Radda, belägen nästan mitt emellan Florens och Siena. Det hela tog sin början 1965 då Reginaldo Cianferoni köpte 10 ha som planterades med vinrankor. 1982 tog sonen Paolo över. En inriktning på ekologiskt jordbruk gjordes och vingården är idag certifierad för organisk odling.
I deras portfölj hittar vi bl a ett vitt vin, en rosato, ett vini santo samt ett flertal röda viner:
- Rosso di Caparsa är ett vin gjort på endast druvan Sangiovese. Årgångslöst då det händer att det
  emellanåt kan bestå av två årgångar. Ett ofiltrerat vin som har legat på cementtankar mellan 18 till
  24 månader. Detta är deras basvin.
- Chianti Classico med namnet Caparsa. 100% Sangiovese. Spontan jäsning. Ca 24 månader på
  cementtank innan buteljering.
- Chianti Classico Riserva med namnet Caparsino. Det är gjort uteslutande på särskilt utvalda
  Sangiovese-druvor. Spontan jäst. Ofiltrerat. Två år på stora ekfat (18 hl).
- Doccio a Matteo Riserva är ett vin gjort på Sangiovese(95%) och resten Colorino och Ancelotta.
  Druvorna kommer från ett enda vinfält. Spontan jäsning. 18 månader på stora ekfat (5 resp 10 hl).

2016 Chianti Classico Caparsa
Ett vin som uteslutande är gjort på druvan Sangiovese. Druvorna kommer från vinstockar som växer på deras vingård Caparsa. Spontan jäst. Det har fått tillbringa närmare 24 månader på cementtankar innan det buteljerades

I doften lite läder och jord till en början, men ganska omgående tar de röda bären över, där särskilt körsbären är dominerande. Lite örter med främst lagerblad och mynta som markörer. Vi noterar även någon ton av lavendel och balsamico.
Den första klunken visar upp en stor friskhet samtidigt som vinet känns ganska så lättsamt och hyfsat slankt.

De friska körsbärstonerna dominerar intrycken initialt och kompletteras med lite mer röda bär bär och plommon. En finstämd ton av örter och kryddor finns där, men är underordnad frukten. Järnhaltiga mineraler, lite blodstänk och aningens rått kött i små väl avvägda portioner. Stadiga tanniner och en alert syra gör detta vin till en god medspelare till en mängd olika maträtter.
Betyg 4-
Priset på det här vinet är 169 kr och det är köpt av Fanwine.


Rosso di Caparsa
Detta är ett vin gjort på endast druvan Sangiovese. Årgångslöst då det händer att det emellanåt kan bestå av två årgångar. Ett ofiltrerat vin som har legat på cementtankar mellan 18-24 månader. Detta är deras basvin, som dom gör runt 40 000 flaskor av.

Ett i grunden ganska så enkelt vin. Själva så klassar dom det som ett bordsvin. Ja visst är det enkelt, men det besitter en god portion charm och ibland kan just det där enkla vara hur gott som helst. Särskilt om det får sällskap av passande mat. Det var precis vad som hände oss häromkvällen. Dottern och den italienske sambon hade tillagat en korvgryta med risoni. Italiensk husmanskost. Riktigt gott! Och det här enkla bordsvinet växte med uppgiften.

En rätt så försiktig doft, där vi ändå kan notera vilda körsbär, sand och grus, någon ört och och unset nötter.
Om nu doften är försiktig så tar vinet för sig desto mer i gommen. Förstå mig nu rätt, någon kraftfull fruktbomb är det inte tal om utan snarare så att smakerna framträder tämligen omgående. Tydliga utan att bli övertydliga. Främsta signumet är de friska körsbärssyrorna och de lättsamma smånafsande tanninerna. Svalt och nästan törstsläckande med en god portion charm och karaktär. Körsbär, torkade örter och steniga mineraler.
Det här vinet ska inte djupanalyseras. Egentligen räcker det att konstatera att det är matvänligt och gott!

Betyg 4-
Vinet köptes genom Fanwine, som jag nämnde i inledningen av det här inlägget. Priset låg på 149 kr.

2018 Munjebel Bianco från Frank Cornelissen

Tanken var att i år göra ett besök på Sicilien. De senaste åren har viner därifrån kommit att bli nya favoriter hos oss och då vill en så klart även träffa människorna bakom vinerna. Nu blev det inget av. Coronaviruset kom emellan och vi hoppas kunna göra resan nästa år.

Det Etna Rosso-vin som jag provat flest årgångar av är à Rina från Girolamo Rosso. Verkligen gott och har blivit för mig ett Benchmark.
 - 2015 à Rina
Hösten 2019 provade jag också:
- 2017 de Aetna, Terra Constantino
I år har det blivit:
- 2013 San Lorenzo från Girolamo Russo
- Etna Rosso Calderara Sottana, Girolamo Russo
- 2016 Etna Rosso Benanti
- 2017 Etna Rosso, Tornatore
- 2016 Agape, Valdibella
- 2018 Susucaru rosso, Frank Cornelissen
- 2017 Pistus Etna Rosso, Icustodi
- 2017 Calderara Sottana, Tenuta Terre Nere
- 2017 Etna Rosso, Calderara Sottana, Girolamo Russo

Bakom det här vinet står den belgiske ikonvinmakaren Frank Cornelissen. Han startade som vinhandlare i Bryssel. Frank köpte upp privatpersoners vinkällare för att sedan sälja vidare genom de stora auktionshusen. Ofta var det viner från de stora klassiska områdena. I slutet på 1990-talet kom han i kontakt med viner som idag går under beteckningen Vin Natur dvs viner med så lite påverkan som möjligt från odlaren och vinmakaren. Allt enligt principen Inget tillagt och inget borttaget. Det var under ett besök på Sicilien som han kom i kontakt med viner från Etnas sluttningar. Det blev en ögonöppnare för honom. Han köpte sin första vingårdsplätt i början på år 2000. Den låg på Etnas nordsluttning. Då för för 20 år sedan var Etna-vinerna inte riktigt i ropet. Priserna på de gamla vinfältet var inte hysteriskt höga som idag. Frank Cornelissen hade aldrig tillverkat vin, men började nu att göra vin och samtidigt fortsatte han med att successivt köpa på sig fler vinfält.
Idag omfattar verksamheten 24 ha vinodlingar, vilket resulterar i drygt 100 000 flaskor. Varje årgång ska präglas av det aktuella årets förutsättningar, därför är det spontanjäsning som gäller, vilken äger rum på neutrala glasfibertankar som godkänts för hantera livsmedel. För de mer kraftigare vinerna används amforor som epoxybehandlats på insidan. I övrigt så lite intervention som möjligt. Fast riktigt besvärliga år måste kopparsulfat användas, fast då i minimala mängder.

Munjibel Bianco har druvmixen Carricante (60%) och Grecanico Dorato (40%), som vuxit på vinstockar som beskurits som fristående buske (ad alberello). Dessa är dryga 40 år gamla och ligger på vinfälten Calderara, Borriglione, Crasà och Picciolo (620-750 m ö h).
Druvorna avstjälkas och får sedan ha kontakt med musten i upp till fyra dygn innan spontanjäsningen så sakteliga börjar komma igång. Efter pressning flyttas musten över till glasfibertankar, där vinet får jäsa färdigt. Vinet flyttas därefter över till den svalaste delen av källaren för att lugna ner sig. I feb-mars året efter skörd buteljeras vinet och får vila en tid i källarens svalaste del (10-12 grader). Ingen klarning, men en lättare filtrering har gjorts innan buteljeringen.

Färgen går i en mörkare gul ton med en dragning året orange.
Det doftar av gula äpplen, gula stenfrukter, några stänk citrus och en massiv matta av mineraler: krossad flintasten, skolkrita, våt granithäll och aningens regnvåt asfalt. Här finns också ett subtilt inslag av sommaräng.
I munnen är det friskt med en ungdomlig syra. De gula äpplena återkommer fast nu nästan övermogna. Citrusen går lite åt det röda hållet. Kanske lite grillade. De gula stenfrukterna tar i munnen formen av persika, nektariner, plommon och aningens aprikos. Här finns en god dos örter och kryddor, som tillsammans med den tydliga mineraltonen, med steniga förtecken, ger vinet sin egna karaktär. I den medellånga eftersmaken tillkommer någon liten tropisk frukt, unset honung och blommor. Precis i avslutet ett grapefruktbett.

Ett väldigt gott vin i sin alldeles egna stil. Det är första gången vi dricker Munjebel Bianco och vi faller totalt för det här vinet.
Betyg 4+
Vår flaska är köpt på SB. Det säljs i en trepack och kostar 445 kr flaskan. Det går att beställa vinet enligt SB:s hemsida.

Det satt som en smäck till vår Medelhavsmat!

Fregola Sarda. En specialitet från Sardinien. Blåmusslor och räkor
tillsammans. Fregola är en sorts pasta gjort på rostade kulor av mannagryn.
Liknar på ett sätt couscous fast större och mer komplex i smaken.
Magiskt god rätt tillredd av dottern och hennes pojkvän/sambo från just Sardinien.