2016 Etna Rosso, Benanti

Det har nog gått närmare tio år sedan jag på allvar upptäckte och började mer systematiskt prova viner från Sicilien. Det startade med en låda lite olika viner från producenten Benanti. Riktigt fart tog intresset för Etna Rosso viner i och med att Bristly Wine tog Girolamo Russos viner till Systembolaget. Arianna Occhipintis viner upptäckte jag och tog till mitt hjärta i början på 2010-talet.
Nu i sommar bär det av till Catania med Club Amarone. Förberedelserna är i full gång, vilket betyder att vi lite mer frekvent kommer att prova viner från det här området.
Det Etna Rosso-vin som jag provat flest årgångar av är à Rina från Girolamo Rosso
 - 2015 à Rina
Tidigare i höstas provade jag också:
- 2017 de Aetna, Terra Constantino
I år har jag startat med
- 2013 San Lorenzo från Girolamo Russo

I början på året köpte jag ett par olika varianter från producenten Benanti. Deras enklaste vin Etna Rosso drack vi härom veckan.

Familjen Benanti har en lång tradition på Sicilien. Det går att spåra dom från 1736 och framåt. Ursprungligen en apotekarfamilj, som redan på det sena 1800-talet hade ägt vingårdar för produktion av vin för familjens egna bruk. 1988 tog Giuseppe Benanti över med målsättningen att producera kvalitetsviner. Till sin hjälp hyrde han in vinmakare från både Piemonte och Bourgogne. 1991 kom de första vinerna med egen etikett. 2007 utsågs han till "Winemaker of the year" av Gambero Rosso. Idag är det sönerna Antonio och Silvino som bär ansvaret under faderns överinseende. Från första början ägde dom endast vinfält runt Rovitello.

Idag omfattas egendomen av tre egna vingårdar på sammanlagt 20 hektar i Monte Serra som är sydöstligt belägna och man köper vin från ytterligare 10 hektar belägna mer i sydväst på långtidskontrakt som förnyas automatiskt vart 15 år såvida man inte säger upp kontraktet. Vinrankorna håller en genomsnittlig ålder på 20 år och vingårdslägena ligger 500 meter över havet. Produktionen ligger på 160 000 buteljer ett normalt år varav 70% går på export och 35% av detta går till USA. I nuläget gör man två vita viner och fem röda viner. I årgången 2014 är det premiär för ytterligare ett vitt vin. Man kommer även skapa en ny range av Contradavinerna framöver med tre nya röda viner liksom två vita viner. ”Vi vill nå 180 000 buteljer i årsproduktion och den största ökningen kommer att ske med rosévinerna där vi kommer att gå från dagens 7 000 buteljer per år till 20 000”, säger Salvino. Man kommer även producera 3 000 buteljer mousserande viner.

Salvino säger att ”vi kommer `leka´ och forska med cement framöver för att se hur vinerna tar sig med det och just med de nya Contradavinerna vill vi använda mer cement och mindre ståltankar i processen”. 100% avsjälkning är också den status som just nu råder och i övrigt jobbar teamet mer och mer stora fat som 500 och 2 000 liter franskt i storlek och man tar bort barriquesfaten allt eftersom de är slutförbrukade. Vi vill helt sluta att arbeta med barriques då vi anser att våra viner mår bäst och blir elegantast med större fat, menar Salvino.

Källa: Livets Goda

Druvblandningen är Nerello Mascalese (85%) och Nerello Capuccio (15%), som vuxit på sandiga- vulkanjordar belägna på sluttningar på en höjd av 450-900 meter över havet. Vinrankorna har en ålder på mellan 10 och 60 år.
Druvorna skördas för hand under oktober och  följs av en lätt pressning. Jäsningen sker på rostfria ståltankar med 20 dagars maceration. 80% av vinet lagras på ståltankar medan 20% har fått ligga på barriquer (225-liters) av fransk ek i cirka 8-10 månader.

Ett hyfsat ungt vin i en lite slankare stil och med en viss stramhet.
I doften hittar vi röda bär, lite kryddor, nypon, röd citrus och krossad flintasten med en dragning åt knallpulver. En angenäm och trevlig doft. Tydlig utan att vara övertydlig eller påträngande. Visst finns här något som påminner om nebbiolo-viner, men när den krossade flintastenen dyker upp så blir ursprunget från Etnas sluttningar tydligt.

Färgen går i en vacker ljusröd ton med någon tegelnyans. Helt transparent.

I munnen tar tämligen omedelbart de röda bären kommandot typ: körsbär, jordgubbar, lite lingon, tranbär och nypon. Det tar inte så lång stund förrän örter och kryddor ger sig tillkänna för att strax därpå få sällskap av mineraler. De sistnämnda är vad jag brukar kalla för etnamineraler dvs de är av stenig karaktär med någon slags rökig ton. Vulkanjorden ger sig tillkänna. Vinet har en bra friskhet och bjuder på tanniner som som nafsar runt i munhålan samtidigt som jag upplever det lättsamt.

Jag gillar det här. Helt klart ett gott vin. Perfekt till lite lättare kötträtter, pizza och diverse pastarätter. En sommarkväll kan det nog även upplevas som svalkande eller törstsläckande.

Betyg 3++

Vinet finns på "Bolaget" och kostar 169 kr. Det når inte riktigt upp till à Rina, men å andra sidan är det 30 kr billigare. Du som är nyfiken på Etna Rosso-viner får här ett instegsvin som ger dig en möjlighet att känna om detta är något som går i en stil du gillar.

2010 Offerus, Saint-Joseph, J.L. Chave Selection

Under den gångna helgen har vi njutit av ett vin från norra Rhone-dalen. Inte så ofta nuförtiden som vi dricker vin därifrån. Efter det här vinet så ställer vi oss frågan "Varför då, då??" Det har var ju bra. Riktigt gott!!

Producenten har anor som vinmakare som går tillbaks till 1400-talet. Vi talar om 16:e generationens vinmakare. Alla förstfödda pojkar i den här familjen får namnet Jean-Louis. Deras Domaine-viner kommer från egna vingårdar på Hermitageberget eller i Saint Joseph. Deras Selection-viner kommer från verksamheten som Négociant, etablerad i liten skala 1995.

Kvällens vin är ett Selection-vin. Uteslutande gjort på druvan Syrah. Druvorna kommer inte från de eget-ägda vinfälten utan ifrån grannar och goda vänner som är bättre på att odla druvor än att göra eget vin. Druvorna avstjälkas, pressas och jäses i cementtankar. Efter macerationen fylls vinet över på gamla franska ekfat, där det får vila upp sig i cirka 14 månader innan det buteljeras.

Färgen går i en fin röd-blå ton med lite tegelröda nyanser här och var.

I doften känner vi mörka bär, charkuterier, rått kött och ett tydligt inslag av peppar.

I munnen startar det med mogna, mörka bär (björnbär, blåbär, svarta vinbär). Efterhand känner vi en del örter, järnhaltiga mineraler, blodigt kött, lite kryddor och någon ton av sötlakrits. Tanninerna har rundats av rejält sedan jag senast drack det här vinet. Visst finns dom där och smånafsar i munhålan på ett förföriskt sett, men inte allt för närgångna. Syran är kanske något nedtonad jämfört med senast(2015), men ändå tillräcklig för att ge vinet en bra friskhet. Eftersmaken är riktigt lång.

Betyg 4

Ett vin helt på topp. Tveksamt om det kommer bli så mycket bättre, däremot håller det säkert den här nivån i flera år till. Jag köpte det här vinet 2013 och betalade knappt tvåhundra kronor. Det imponerade inte på mig från början, men det har verkligen varit värt att vänta på. Detta är sista flaskan av just det här vinet, så vi slutar på topp.















r

y

nn

Millésimé 2012 Premier Cru, Champagne Lacourte Godbillon

Vi köpte för snart ett år sedan ett paket med tre olika cuvéer Champagne Lacourte Godbillon från Franska Vinlistan. Lådan innehöll  3 fl Terroirs D´Ecueil, 2 fl Millésime 2012 samt en fl Chaillots 2012. Vi har under 2019 testat Terroirs D´Ecueil. Riktigt bra! Våra tankar kan du läsa här.

Nu är det dags för den första flaskan av Millésime 2012.

Nästan direkt efter andra världskrigets slut  köpte familjen Lacourte-Labasse en vingård i Montagne de Reims. Ungefär samtidigt köpte även familjen Godbillon-Marie en vingård i samma område. Med tiden kom familjerna att förenas genom giftermål och på så sätt bildades champagnefirman Lacourte Godbillon. Barnbarnet Geraldine och maken Richard Désvignes är de som styr över verksamheten sedan 2006. Idag omfattar verksamheten nästan 10 ha varav 8 ha fördelade på 46 olika vingårdslägen runt byn Éceuil och resten runt byn Les Mesneux. Vinrankorna har en ålder på dryga 30 år. Det odlas mestadels Pinot Noir (85%) och resten Chardonnay. All odling sker efter ekologiska principer.
Årsproduktionen ligger på 70 000 flaskor fördelade på nio cuvéer.

Ikväll dricker vi deras Millésime från det goda året 2012. Den är gjord på Pinot Noir (60%) och Chardonnay (40%). Druvorna kommer från vinfält i såväl Ecueil som Les Mesneux, där medelåldern på vinstockarna är dryga 40 år. 25% av musten har fått jäsa på ekfat. Vinet har fått tillbringa runt fem år på sin jästfällning innan det degorgerades i september 2018. Dosage 3g/liter.
Det gjordes 8 898 flaskor året 2012.

En härlig och riktigt bra champagne, om än väldigt ung. Bra redan nu, men kommer med all säkerhet att utvecklas ytterligare.
Färgen går i en guldgul ton med massor av fina små bubblor som strävar i en strid ström mot ytan.
I doften hittar vi lite citrus, röda äpplen, skolkrita, lite grus och stendamm, en del gula stenfrukter samt små nyanser av rostat bröd.

I munnen är det en mycket frisk champagne med syrliga röda äpplen som dominerar initialt. Nästan lite krispig till en början. Strax därpå får vi en hyfsad dos citrus. Efterhand fylls det på med en mängd olika smaker i små, små portioner: persika, aprikoser, gula plommon, mariekex, rostat bröd, nougat, rostade nötter och någon tropisk frukt. Inte allt på en gång utan mer i lager på lager. Syran är stor och rejäl.
Betyg 4++

En flaska har vi  kvar och den ska få på sig något år i källaren. Jag tror på en bra utveckling de närmaste två/tre åren. Detta är kanske inget jag rekommenderar för långlagring, men du som har flaskor i din källare behöver inte ha bråttom.

Amarone 2011. Del 3. Campo Inferi från Brunelli

Här kommer en ny rapport i årets projekt "Amarone 2011". Vi gör en avstämning om hur 2011:orna utvecklats så här långt.
Vi har hunnit testa:
- Il Fornetto
- Pieropan

Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Brunelli gör två olika Riservor. Du som läser min blogg vet att jag håller dessa som bland det bästa som går att uppbringa i Valpolicella. Även om jag sätter Campo del Titari på första platsen så är Campo Inferi inte långt efter.

1996 gjorde Luigi Brunelli den första riservan som fick namnet Titari efter en av gårdens legendariska hästar. Luciana var inte helt nöjd. Hon ville ha en mjukare, inte så kraftfull och elegantare riserva. En lite femininare variant. Sagt och gjort. Luigi tog druvor från ett vinfält med en annan sorts jordmån. Vinfältet låg besvärligt till. Ett litet inferno att nå och skörda, så vinets namn var givet. Inferi! En liten annan druvsammansättning än i Titari samt ekfaten som Inferi ligger på har en mjukare rostning. Den första årgången av Inferi blev  från 1997.

Inferi är gjort på druvorna Corvina 70%, Rondinella 25% och Corvinone 5%. Druvorna har torkats i fyra månader. Jäsningen äger rum i 40 dagar i låg temperatur. Vinet får sedan mogna i 36 månader på ekfat som är 18 hl stora. Efter buteljering får vinet vila upp sig i närmare ett år på flaska innan det är redo för marknaden. Det görs mellan 4000-5000 flaskor av Inferi.

Vi har provat ett flertal årgångar av Inferi och vi blir varje gång lika hänförda. Klicka på resp årtal så får du våra tankar om just den årgången: 2000 och 2009, 2010, 2011 och 2012.

Årgång 2013 testade jag i våras när Alberto besökte Stockholm. Vad jag tyckte om den årgången och om det besöket kan du läsa på Club Amarones hemsida.

Årgång 2011 börjar komma in i en mognadsfas, där smaker och doft har satt sig och blivit väl utvecklade och nått ett bra  djup. Det finns en del begynnande mognadstoner. Kanske kan det utvecklas något ytterligare, men det kommer med all säkerhet ligga på den här höga nivån i åtskilliga år till.

Doften är stor, intensiv och inbjudande. Här finns massor av mörk frukt, örter, kakao och inte minst torkad frukt. En njutning i sig att bara sitta och småsniffa på det här vinet.

I munnen är smakerna både kraftfulla och eleganta. Den mörka frukten dominerar initialt med söta, mörka körsbär, skogsbär och blåa plommon. Efterhand får vi örter och kryddor i små finstämda doser. Torkad frukt i form av dadlar, fikon, russin och katrinplommon dyker upp i väl avvägda portioner. Och så den formidabla eftersmaken: söta mörka körsbär, lite russin, gott om mörk choklad, några droppar espresso och aningens körbärskärnor.
Friskt i hela sin framtoning och de fjäderlätta tanninerna bjuder ett försiktigt motstånd.
Betyg 5-

Avslutningsvis en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Campo Inferi

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Il Fornetto

2005 Plexus, John Duval

Jag har rätt så hygglig koll på vad jag har i källaren, tycker jag. Vartannat år gör jag en inventering och då dyker det nästan varje gång upp någon flaska, som jag markerat som uppdrucken. Motsatsen inträffar också så klart dvs att någon enstaka flaska saknas. Det senare beror säkert på att jag vid något tillfälle gått ner och plockat upp en flaska. Skrivit en not att ta bort den ur excelarket dan därpå och naturligtvis inte gjort så. Kvällens flaska var en trevlig överraskning som dök upp vid den senaste inventeringen.

Vinet är producerat av John Duval Wines, som håller till i Barossa Valley, South Australia, Austalien.
John Duval är en legendarisk vinmakare med trettio år hos Penfolds och som mellan 1986 och 2000 var chefsvinmakare där. Han startade eget år 2003 och har koncentrerat sig på ett fåtal viner.
Plexus Red, som är en Rhoneblandning på syrah, grenache och mourvedre.
Entity, som är ett rent Syrahvin.
Elgio en slags prestige Syrah.
Annexus Grenache, ett rent Grenachevin.
Annexus Mataro, ett vin gjort på druvan Mourvédre
Plexus White, som är gjort på druvorna marsanne, roussanne och viognier.
Inget av vinerna finns för närvarande tillgängligt på Systembolaget.
Målet med verksamheten lär vara att uttrycka "The Barossa Fruit and Terroir".

 Syrah 50% från vingårdar i Stockwell, Light Pass, Ebenezer och Marananga
Grenache 34% från vinstockar som är över femtio år gamla från vingårdar i Stockwell, Light Pass och Rowland Flat.
Mourvedre 16% från riktigt gamla stockar, några som är över hundra år, i Light Pass och Angaston.
Vinet har fått mogna i sexton månader på franska ekfat.


Vi har en alltså en Rhoneblandning från Barossa Valley. Jag har skrivit om det här vinet två gånger tidigare dels i mars 2011 och dels i mars 2013.

Ett moget vin som förmodligen är väldigt nära att peaka, men som ännu inte gjort det.
Ganska så stor doft med en varm, mörk frukt i centrum, som efterhand kompletteras med mörk choklad, eneträ, örter, lite kryddor och någon touch av lakrits.

I munnen är det mogen frukt mestadels mörk sådan, men visst finns det lite ljusare frukt med i smakpaletten också. Vi kan känna mycket mogna björnbär, mosade, mogna körsbär, lite hallon. Inslaget örter och kryddor är påtagligt med eneträ, pinjeskog, lagerblad och diverse andra provencalska örter. Tanninerna har rundats av rejält och upplevs idag som mycket mjuka nästan lena. Syran finns där och är lite på retur.

Betyg 4
Den som till äventyrs har någon flaska får rådet att dra korken ur den under 2020.
Vinet köptes 2011 för 279 kr. Det fanns då i beställningssortimentet. För närvarande finns inga viner från John Duval i SB:s sortiment.

Tre Sicilienska druvor: Nerello Mascalese, Nero d´Avola och Frappato

Framåt juni bär det av till Sicilien på en vinresa i regi Club Amarone. Visst har jag druckit några sicilianska viner under de senaste åren, men inte i någon större utsträckning. Det gäller att förbereda sig lite, så när vännerna Stig och Anki besökte oss för någon helg sedan så plockade jag fram tre endruveviner från Sicilien. Precis som i andra delar av Italien har Sicilien sina egna druvor.

Den här kvällen provade vi Frappato och Nero d´Avola från Arianna Occhipinti och Nerello Mascalese från Girolamo Russo.

2013 San Lorenzo, Girolamo Russo
Det här är en producent som jag håller högt. Deras enklaste vin det s k instegsvinet à Rina har jag druckit flera årgångar av och alltid blivit smått imponerad av. Klicka på resp år så får du mina tankar om just den årgången: 2009, 2010, 2014, 2016 och 2017. Kvällens vin San Lorenzo har jag druckit en gång tidigare och då var det årgång 2008. Även deras vin döpt efter vingårdsläget Feudo har jag druckit en gång tidigare och även det var årgång 2008 och enastående gott.

Girolamo Russo drivs av Giuseppe Russo som tog över familjeegendomen 2004 för att göra egna viner. Egendomen är gammal och släkten har gjort vin på Etna i generationer vilket känns roligt, då många egendomar idag byggs upp och drivs av investerare från fastlandet eller andra delar av världen. Giuseppe är klassisk pianist och har universitetsexamen i Italiensk litteratur, vilket avspeglar sig i hans fokusering på detaljer. Något som behövs om man vill göra viner av allra högsta klass. Idag förfogar Girolamo över 26 ha varav 15 ha är vinfält, som ligger 650-780 meter över havet. Dom är belägna runt Passopisciaro. En stor del av vinrankorna är mer än 80 år gamla. Odlingsmetoderna följer principerna för organisk/biologisk odling.
Den totala produktionen ligger på drygt 50 000 flaskor och är fördelad på ett vitt vin, ett rosévin och fyra röda viner. Det är à Rina som är grundstommen i deras produktion med cirka  30 000 flaskor.

San Lorenzo 2013.
Vinet är gjort på druvan Nerello Mascalese och en liten skvätt Nerello Cappucchio. Druvorna kommer från ett vinfält (Contrada) med namnet San Lorenzo nära den lilla staden Randazzo.
Ett väldigt läckert vin aningens mer komplext, men framförallt lite elegantare än instegsvinet á Rina.

I doften hittar vi en massa röda bär, några enstaka mörka bär och en hel del krossad flintasten. Fast det börjar med läder, aningens tobak och fylls sedan på med denna ljuvliga bärkompott för att så småningom avslutas med några rosor.
I munnen är det ganska så slankt med en viss liten stramhet. Vi noterar såväl röda bär (hallon, tranbär, lingon) som lite mörkare (körsbär, blåa plommon). Ett tydligt inslag av örter och mineraler (stenar främst flintasten) med en viss liten rökighet. En bra syra och smånafsande tanniner sätter vi på pluskontot. Eftersmaken är något längre än medel och skänker mera röd frukt, men också aningens vanilj och lätta ekfatstoner som är riktigt hyfsat integrerade med frukten.
Betyg 4+
Jag köpte flaskan på SB någon gång under 2016 för 329 kr. Nu är det årgång 2017 som gäller och priset har skenat iväg till 429 kr.


Det blev sedan två viner från Arianna Occhipinti. Du som regelbundet följer min blogg vet att det här är en producent som jag håller väldigt, väldigt högt. Arianna Occhipinti har sina vingårdar på Siciliens sydkust nära byn Vittoria. Dom odlar i huvudsak Frappato och Nero d´Avola och så görs det olivolja. Odlingarna bedrivs efter en blandning av ekologiska och biodynamiska principer. Förutom Il Frappato gör hon också Grotte Alte (lika delar Frappato och Nero D´Avola), SP68 (70% Frappato och 30% Nero D´Avola) och Siccagno (100% Nero D´Avola) samt ett vitt vin SP68.

2016 Siccagno, Occhipinti
Det här vinet är gjort på druvan Nero D´Avola som kommer från vinstockar som är runt 35 år gamla. Vinet har fått spontjäsa. 30 dagars maceration. Det har fått ligga till sig i 22 månader på 25 hl stora fat av slavonsk ek. Ofiltrerat.

Doften startar med lite mörkare toner, där läder, multnande höstlöv och regnvåt jord tar kommandot innan den mörka frukten tar över. Ett visst inslag av örter och kryddor kan vi ta till oss liksom de steniga mineralerna. En diskret floral ton dyker upp alldeles i slutet.
I munnen är det lite mer rakt på med frukten från körsbär, tranbär, björnbär, blåa plommon och vinbär. Gott om örter och kryddor liksom steniga mineraler. Aningens rökighet finns där. Behagfulla tanniner som endast markerar ett försiktigt motstånd. Detta liksom den finstämda syran gör vinet väldigt drickvänligt. Eftersmaken är medellång med mera frukt som nu börjar gå i lite ljusare nyanser och med försiktiga inslag av choklad, espresso och svart te.
Betyg 4
En av de bättre Nero d´Avola vi druckit. Flaskan är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn för 265 DKK..
För närvarande finns inga av Arianna Occhipintis viner tillgängliga via SB. De brukar dyka upp då och då och då gäller det att vara snabb med klickandet.

2015 Frappato, Occhipinti
Det är gjort till 100% på druvan Frappato, därav namnet. Vinet har fått ligga på skalen i uppåt två månader och därefter har musten fått vila under 14 månader på 25 hl-fat av slavonsk ek. Vinet är ofiltrerat. Åtskilliga blogginlägg har det blivit. Du som vill veta vad vi tyckt om tidigare årgångar klickar på resp årtal så hittar du våra tankar om just den årgången:  2010, 2011, 2012, 2013, 2014 och 2015

Ett fantastiskt vin. Så himla gott. Kvällens vinnare i hård kamp med San Lorenzo.
En tydlig doft där de röda bären dominerar. Vi noterar också stendamm, krossad flintasten, rosor, lite örter och kryddor.
I munnen får vi ett friskt och väldigt välbalanserat vin fyllt med massor av charm. Det är tämligen slankt och nästan lite törstsläckande. Det är packat med massor av röda bär såsom tranbär, körsbär, lingon och hallon. Inslaget av mineraler av främst stenig karaktär är påtagligt. Små doser örter och kryddor gör sig påminda. Det finns en fin och ganska så stor syra som får mig att tänka på röda citrusfrukter. Tanninerna finns där så klart och nafsar runt i munhålan, men blir aldrig alltför närgångna. Eftersmaken är något längre än medel och då får vi ännu mera röda bär och mineraler samt någon diskret ton av lakrits.
Betyg 5-
Även detta vin är köpt hos Cibi e Vini i Köpenhamn. 2017 betalade jag 225 DKK.

2006 La Grand Dame, Veuve Clicquot Ponsadin

Vi hade dom goda vännerna Stig och Anki på besök i helgen. Vi hade ett par humrar i frysen samt en hemmagjord hummerfond, så kvällens förrätt kändes given. Vi valde att till detta dricka en champagne vi tidigare aldrig smakat. Visst har vi druckit deras baschampagne både som Brut och Sec. I folkmun kallad Gula Änkan. Minns jag rätt var det en av de första champagnerna jag drack. Vi får förflytta oss dryga 40 år bakåt i tiden.
Vid en snabb koll, så har jag faktiskt skrivit endast ett blogginlägg där Veuve Clicquot förekommer. Vi drack deras rosé från 2004 på Le Parc Les Crayères i Reims på sommaren 2015. Du kan läsa det här. Med andra hög tid att ägna Veuve Clicquot lite mer uppmärksamhet och La Grande Dame är väl en värdig representant!!

Veuve Clicquot har fått sitt namn efter Barbe-Nicole Clicquot-Ponsardin (1777-1866). Hon blev änka redan 1805 och ärvde då sin makes vinhus och ägnade resten av livet åt att utveckla champagnehuset.

La Grande Dame är Veuve Clicquots prestigecuvée. Första årgången var från 1962 och lanserades 1972 i samband med husets 200-årsjubileum och så klart en hyllning till Madame Barbe-Nicole Clicquot-Posardin. Den görs långt ifrån alla år och sedan 1998 har det bara släppts årgångarna 2004,2006 och så nyligen 2008.
Numer är det giganten LVMH (Louis Vuitton Moet Hennessy),  som äger Veuve Clicqout liksom Moet&Chandon, Dom Perignon, Krug, Mercier och Ruinart. Dom sålde totalt 65 miljoner flaskor 2018.

Blandningen i årgång 2006 är 53% Pinor Noir från Grand Cru-byarna  Ay, Bouzy, Ambonnay, Verzy och Verzenay och 47% Chardonnay från Avize, Oger, och Le Mesnil-sur-Oger. Åtta olika Grand Cru-byar som fått lämna druvor till denna enastående champagne.

Vår flaska är degorgerad i februari 2017. Det betyder att den fått nästan 10 år på sin jästfällning.
Det behövdes en stund i glasen så att den kylskåpskalla champagne fick en liten temperaturhöjning för att den riktigt skulle släppa loss, men oj som den gjorde det!!
 En fantastisk champagne med en enastående komplexitet i såväl doft som smak. Ja det här är en champagne som vi verkligen går igång på. Så smakrik och nyanserad.

 I den väl utvecklade doften hittar vi äpplen, ännu inte bokna men med en dragning åt fallfrukt, lite citrus, en viss kryddighet, rostat bröd, lite mandlar, hemkola och en hyfsad dos krossat grus och makadam samt unset snäckskal.

I munnen har den en härlig friskhet med begynnande mognadstoner. Precis som med doften börjar det med övermogna äpplen med en liten, liten dragning åt att vara bokna. Det fylls på med lite citrus, mariekex, någon bit persika, en viss nötig ton och så aningens rostat bröd.
I eftersmaken kommer en god portion mineraler av både stenig och kritig karaktär samt en grapefrukts bitterhet och unset brända mandlar. Syran har den där läckra friskheten och klassigheten som en topchampagne ska ha. Detta kombinerat med en viss mjukhet. Moussen är väldigt tilltalande. Allt är så enormt välbalanserat. Vansinnigt gott! Helt enkelt en strålande champagne.
Betyg 5-