Monte Santoccio: Rosato Miss Rosé och Santocciorosso

I utkanten av Fumane på 450 m ö h ligger den lilla vingården Monte Santoccio. Verksamheten drivs av Nicola Ferrari och hustrun Laura. Nicola har ett förflutet som vinmakare hos självaste Quintarelli. Dom förfogar över 4 ha och producerar runt 25 000 flaskor. Bostaden och vineriet är bokstavligen omringat av vinrankor. Ja det är nästan så att vinrankorna växer in i huset. Jag besökte dom 2015 tillsammans med Club Amarone. Det blev så klart ett blogginlägg om den fantastiska provningen hos Monte Santoccio. Du kan läsa om den här.

2018 Vino Rosato Miss Rosé

Det här är om jag förstått saken rätt första årgången av ett rosévin från Monte Santoccio. Det är gjort på lika delar Corvina och Corvinone. De hela druvorna får macerera i sex timmar innan de pressas och får jäsa på ståltankar. Det får därefter vila upp sig på ståltankar i ett par månader innan vinet buteljeras.

I doften känner vi röda bär, en hel del steniga mineraler, någon liten kryddighet och subtila nyanser av sommarblommor.

I munnen är det mer kraft än vad doften signalerade. Här finns också en stor friskhet och en ordentlig syra, men inte så att den blir för närgången. De röda bären med jordgubbar och körsbär kan vi omedelbart pricka av. Någon liten stund senare kommer både hallon och tranbär. Ett fint inslag av örter och steniga mineraler. I eftersmaken kommer det lite blodgrape.

Vi gillar det här. Utan tvekan är det så. Det är mer ett rosévin till maten än ett altanhäng. Vi testade det till grillad lax och det funkade riktigt bra.

Betyg 3++

Vår flaska är privatimporterad och vi betalade runt 11 euro plus sv alkoholskatt.







2017 Santocciorosso
Druvblandningen är Corvina (40%), Corvinone(30%) samt 10 procent vardera av Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. Druvorna har fått torka i nästan tre månader. Vinet har fått ligga till sig i nästan två år på barriquer av fransk ek. Visst är det mycket som påminner om amarone. Men.......
Det här kan aldrig bli en amarone för:
1. Rondinella ingår inte
2. Andelen druvor som inte betraktas som Valpolicelladruvor överstiger 25 %. Istälet blir det ett IGT-vin (Indicazione Geografica Tipica)

Det här är ett pålitligt vin. Vi har druckit ett par årgångar tidigare och alltid varit lika förtjusta i det. Vad vi tyckt om årgång 2014 kan du läsa här och om årgång 2011 här.

Doften är rätt så stor och ganska så intensiv med en hel drös mörka körsbär i centrum. Små puffar av örter och kryddor och aningens torkad frukt kan vi också notera.

I munnen är det mycket som får oss att tänka amarone, även om syran och tanninerna tar lite mer plats i Santocciorosso.
Det startar med mörka körsbär och skogsbär. Efterhand kommer det lite örter och kryddor. I mindre omfattning men likväl tydligt aningens torkad frukt typ katrinplommon. Eftersmaken är lång och där får den mörka frukten sällskap med espressokaffe, mörk choklad, lite kryddor och aningens vanilj.

Vi kan återigen konstatera att Monte Santoccio levererar ett vin som det är väldigt lätt att förälska sig i. Det finns en härlig friskhet, så välbalanserade smaker och väldigt tillgängligt och drickmoget idag. Det här är inget jag långlagrar, men tre-fyra år är inga problem.
Betyg 4

På SB kostar vinet 282 kr och där är det årgång 2018 som gäller. Det finns inte många amarone i den prisklassen som matchar Santocciorosso!!

2015 La Mailloche, Chardonnay Arbois, Tissot

En av dessa strålande vårdagar i maj kom sonen med sin sambo på besök. Det blev en promenad på Näsbokrok i det vackra vårvädret. Triften färgar hela reservatet ljusrosa. Det blev grillade havskräftor som förrätt och grillad marulk till huvudrätt. Naturligtvis utomhus och med rekommenderat avstånd. Nu gäller det att hålla ut.
Ur källaren hade jag plockat fram en flaska Chardonnay från Jura.

Producent är Domaine André och Mireille Tissot. Nu är det sonen Stéphane och hustrun Bénédicte som driver verksamheten. Strax utanför Arbois ligger deras egendomar som idag omfattar runt 35-40 ha vinmark. Dryga 30-talet olika cuvéer gör dom. Ambitionen är att varje cuvée ska spegla den växtplats druvorna kommer ifrån. Likaså ska varje årgång med dess väderförhållanden uttryckas i vinet. Biodynamiska odlingsmetoder. Certifierade är dom också

La Mailloche är gjort uteslutande på druvan Chardonnay, som vuxit på vinstockar med en ålder på mellan 20 och 70 år. Vingården La Mailloche (1,6 ha) ligger på en östlig sluttning. Jordmånen är Triaslera och Bajocienkalk.
Handskörd så klart, avstjälkning, spontanjäsning, inga klarningsmedel och ofiltrerat.
Vinet har legat i cirka ett år på ekfat varav en tredjedel varit nya.

En liten annorlunda Chardonnay, som vi verkligen gillar.

Färgen går i en fyllig gul ton.

Doften är stor och frisk med massor av gul/gröna äpplen och citrus. Här finns en ansenlig dos mineraler, där krossad flintasten, grus och stendamm dominerar, men även skolkrita i mindre portioner noteras. Några gula stenfrukter finns med i bakgrunden och likaså ett trevligt litet blommigt inslag.

Frisk i smaken samtidigt som det finns en viss fetma (smör). Bra tryck i smakerna  och precis som i doften finns det en ansenlig mängd gul/gröna äpplen spetsade med citrus. Gula plommon, persika, nektariner bättrar på komplexiteten. Skolkrita, en liten rökighet, stenmineraler, örter, lite kryddor och finfina nötter. Allt detta hittar vi i den komplexa eftersmaken.

Vi faller verkligen för det här läckra vinet.
Betyg 4++

Vår flaska är köpt på SB för 459 kr. Tissots viner är aldrig billiga, men försvinner ändå väldigt fort efter lansering i Sverige så det gäller att vara på alerten när de släpps.

2015 Bourgogne Cuvée Margot, Olivier Leflaive

Vid veckohandlingen i fredags visade det sig att fiskbilen i Frillesås hade tonfisk. Detta gick inte att motstå. Två skivor fick det bli. Vi preparerade dom med sesamolja och sesamfrö och lite andra kryddor. En snabb vända på grillen, vilket betyder dryga minuten på var sida och så var saken biff!

Vi är väldigt förtjusta att dricka något på druvan Pinot Noir till den grillade tonfisken. Vi lärde oss detta för bortåt 20 år sedan på Restaurationen i Köpenhamn. Det finns inte mycket Bourgogne i vår källare. Jag har väldigt svårt att komma rätt med Bourgogne. Ofta blir det en besvikelse som slutar med att "var det inte mer än så här". Förra året då jag fyllde jämt förärades jag två flaskor av våra goda vänner E och M. Det fick bli en av dessa.

Producenten Olivier Leflaive äger runt 16 ha vinmarker spridda lite runt om i Bourgogne, men vineriet och den ursprungliga egendomen finns runt byn Puligny-Montrachet.  Det hela tog dock sin början 1984, då han som négociant köpte in druvor och tillverkade sitt vin. Den lilla familjeegendomen har funnits där hela tiden och successivt utökats så att den idag omfattar 16 ha spridda i lite olika appellationer.

Druvan är så klart Pinot Noir till 100%. Druvorna kommer dels från egna vingårdar och dels från kontrakterade odlare.
Jäsningen äger rum i öppna rostfria ståltankar.
2/3 av vinet får efter jäsningen ligga till sig på ekfat i ca ett år, medan den resterande tredjedelen gör det på ståltankar.
Därefter blandas druvmusten, klarnas med äggvita för att sedan buteljeras.

Färgen går i en ljusröd nyans. Helt transparent.

En ganska så typisk pinotdoft möter oss med röda bär och lite kryddor. Vi kan även notera lite mer försiktiga toner av jord och höstlöv.

I munnen är det en frisk och bärfruktig smak. Slankt och rent på något vis. Bra syra och lättsamma tanniner. Riktigt gott är det med de fina röda bären (smultron, jordgubbar, hallon,tranbär) i centrum.

Frukten kompletteras med en finstämd kryddighet, där framförallt tonen av vitpeppar noteras. I eftersmaken får frukten och kryddorna sällskap med lite toner från fathanteringen, men detta är inget som stör oss.

Det här var riktigt gott och passade väldigt väl till vår grillade tonfisk. Kanske inget stort vin, men den här ljuvliga majkvällen var det precis vad vi önskade oss.

På "Bolaget" är det årgång 2016 som gäller till priset 189 kr.

Betyg 4

Amarone 2011. Del 14. Zymé.

Dags för del nummer 14 i det här årets stora vinprojekt. Turen har nu kommit till att prova Zymés Amarone. En helt ny bekantskap för mig.
Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Acinatico, Stefano Accordini
- Brigaldara
- Checco, Damoli
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Speri
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Producent är Zymé grundat av den legendariske vinmakaren Celestino Gaspari. Han växte upp utanför Verona. Utbildade sig tidigt inom jordbruksnäringen. Gifte sig med yngsta dottern till Amaronelegendaren Giuseppi Quintarelli. Det var också från honom som han lärde sig det mesta om vintillverkning. Jobbade tiotalet år som konsult till några av de främsta amaroneproducenterna och skapade så småningom (1999) sitt egna varumärke Zymé. Idag förfogar han över 30 ha vingårdar belägna runt San Pietro in Cariano i Classico-området. Årsproduktionen ligger på 100 000 flaskor fördelade på tre vita och åtta röda viner. På vårt svenska Systembolag finns idag 6 viner (varav två amarone).
Vill du veta lite mer om Zymé så kan du läsa Daniel Bryntessons fina reportage på amaroneguiden.se.

Zymé gör två Amarone. La Mattonara är en Riserva och som på SB kostar nästan 3000 kr. Den har jag faktiskt aldrig smakat. Deras "vanliga" Amarone går lös på 1 150 kr på SB. Den drack jag i förra veckan i samband med att jag fyllde år.

Den är gjord på druvorna Corvina (40%), Corvinone (30%), Rondinella (15%), Oseleta (10%) och Croatina (5%).  Druvorna torkas i drygt tre månader och pressas vanligtvis i början på januari. Musten får ligga kvar i stål- och betongtankar tills den naturliga jäsningen börjar. Macerationen varar i två månader, varefter vinet pumpas över till stora fat av slavonsk ek. Det får sedan ligga i drygt fem år på dessa ekfat innan vinet buteljeras. Ytterligare ett år på flaska innan det anses redo för marknaden.

Den första kvällen häller jag upp två glas, som jag låter stå i två timmar i ett rum med stängd dörr. Det blir därmed knappt rumstemperatur på vinet. 
En fantastisk doft slår emot mig då jag hämtar glasen. Hela rummet är fyllt av dessa magiska aromer. En mycket komplex doft. Massor av mörka körsbär av typen moreller, lite örter och kryddor, torkad frukt, katrinplommon, aningens, aningens vanilj och små, små pustar av kakao och lakrits.

Trots att det gått drygt åtta år sedan skörd och drygt tre år sedan det buteljerades upplever jag vinet fortfarande som ungt. Doftmässigt blommar det ut med två timmars luftning, men smakmässigt behöver det lite längre tid. Visst var det fantastiskt den första kvällen, men det hade tillkommit ytterligare minst en dimension kväll två.
Det blir en mäktig frukt- och bärattack i gommen. Generös på ett sätt, men samtidigt lite återhållsam. Lite svårt förklara det där. Mörka körsbär, björnbär, blåa plommon, något svartavinbär, lite lingon, blåbär och hallon. Finstämda små nypor av örter och kryddor, mineraler av kalk och sten samt diskreta toner av torkad frukt. Här finns en bra syra och tanniner som smånafsar i munhålan. Lång och underbar eftersmak, där den bittra mörka chokladen, några droppar espresso och körsbärskärnor regerar över den söta, mörka frukten. Aningens svartpeppar precis i avslutet.
Betyg 5-
En alldeles strålande amarone, som trots sin ålder ännu inte nått sin topp. Dricks den idag så behöver den en ordentlig luftning. Den kommer att utvecklas fint de närmaste åren.

Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Casa dei Bepi, Checco Damoli, Il Fornetto, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato, Zymé 

Grand Rosé, Gosset

Jag har då lagt ytterligare ett år till handlingarna. Det börjar bli åtskilliga nu. Ja så många att viner som ska drickas först om tio år inte längre köps in. Måndagen bjöd på ett strålande väder med sol, klarblå himmel, svag vind och runt 20 grader. Hustrun och jag satte oss på kyrkbänken, som är placerad utefter lagårdsväggen i ett sydvästligt läge, vilket betyder flödande solsken på eftermiddagen och den tidiga kvällen.

Ur källaren har jag plockat upp en Amarone jag tidigare inte druckit. Den ska drickas lite senare på kvällen tillsammans med några hårdostar och kommer få sitt egna blogginlägg. Jag har också plockat upp en roséchampagne som under många år varit min favorit bland bubblande roséer. Just den här flaskan inhandlades på våren 2014 och är den sista av de som köptes det året.

Du som vill läsa lite mer om Gosset, ett av de äldsta om inte det äldsta champagnehuset, kan göra detta genom att klicka på vidstående länk till ett blogginlägg jag skrev för snart åtta år sedan. Lite fakta Gosset.

Den är gjord på ungefär lika delar Chardonnay och Pinot Noir. De exakta andelarna varierar något från år till år. Färgen kommer av att det tillsatts runt 7 % rött vin (PN). Minns jag rätt består Gosset Grand Rosé av en blandning av tre årgångar. Den har fått vila i cirka tre år på sin jästfällning innan vinet degorgerades. Dosagen ligger på 8g/liter.

Färgen har med åren fått en ton som drar mot aningens orange och lite bärnstensfärgad ton.

Doften är alltjämt frisk med en fin samling röda bär i centrum, men också lite citrus, någon försiktig brödig liten ton, röda vinteräpplen och inte minst tydliga mineraler som för tankarna till snäckskal och grusig och daggvåt trädgårdsgång.

I munnen är det en omedelbar samling röda bär bär som omfamnar oss. Här finns smultron, jordgubbar, röda vinbär och några hallon. Röda vinter äpplen med begränsad syrlighet. I små väl avvägda portioner får vi röd citrus, mariekex, skolkrita, steniga mineraler och aningens persika. I avslutet en läcker blodgrape. Visst är syran lite nertonad efter de sex åren i vår källare, men ändå finns här en bra friskhet.

Betyg 4++
Köpt på våren 2014 på SB och vi betalade då 469 kr. Idag är priset 497 kr.

Halkia Winery: 2016 Nemea och 2018 Agiorgitiko Red

Lördagen bjöd på en riktigt skön vårkväll. Ja nästan försommar. Det blev så klart grillning. Vi tog fram hemmagjorda lammkorvar och lammfärs ur frysen. På färsen gjorde vi en variant av Keftedes.
Både lammkorvarna och Keftedes fick vila en stund på grillen. Vi drack så klart grekiskt vin till detta.

Jag har ofta köpt mina grekiska viner av den danska importören Oinofilia. Ibland vid besök i Köpenhamn och vid något tillfälle via internet och fått dom skickade till min bostad. Nu finns det ett samarbete med Wine Waves i Sverige, vilket underlättar det hela.

Halkia Winery
Halkia drivs av Anna Halkia och ligger i regionen Nemea på Peloponessos. Anna växte upp i Australien då hennes föräldrar emigrerade dit men som vuxen flyttade Anna tillbaka till Grekland med sin man. Till en början sålde hon sina druvor till olika producenter men i början av 2000-talet började hon göra vin själv. Med begränsade tillgångar till utrustning och teknologi mer eller mindre tvingades Anna till vinmakning utan tillsatser eller större åtgärder i källaren. I vinmarkerna som omfattar 3,7 ha, där man odlar Agiorgitiko, Assyrtiko och Roditis, innebär det sedan start ekologiskt arbete och man är också certifierad. Rankorna är planterade mellan 1996 och 2014.

2016 Nemea
Det här är ett vin gjort på druvan Agiorgitiko. Idag en av de mest odlade röda druvorna i Grekland, men det var här runt staden Nemea på Peloponnesos som den har sitt ursprung. Vinet har fått tillbringa runt 12 månader på gamla ektunnor. En minimal tillsats av svavel.

Ett härligt och smakrikt vin med massor av frukt. I doften drar det mest mot röda bär, men i gommen känns bären mörkare. I doften kunde vi också känna lite läder, jord, en fin kryddsamling samt både stendamm och unset blommor.
I munnen känns vinet runt och mjukt, men här finns tanniner som bjuder motstånd på ett behagfullt sätt. Frukten består av körsbär och plommon. En finstämd ton av såväl örter som kryddor. Bra syra. I den medellånga eftersmaken kommer det mera frukt och kryddor

Årgång 2016 är inne i en bra drickfas och känns väldigt tillgängligt idag. Klara säkert flera år i källaren, men inget jag långlagrar. Och varför ska en göra det när det smakar så här bra idag?

Ett vin som gjorde sig särdeles bra till våra grillade lammkorvar och Keftedes.
Betyg 4
179 DKK fick vi betala i Köpenhamn.





2018 Agiorgitiko Red
Druvan är Agiorgitiko som framgår av vinets namn. Vinrankorna planterades för sju år sedan. Vingården ligger på 310 m ö h. Manuell skörd så klart.

Vinet har fått 7 dagars maceration på ståltank.  naturlig eller om en så vill spontan jäsning, därefter tre månaders vila på ståltank innan det buteljerades. Ingen klarning eller filtrering och ytterst lite tillsatt svavel.

Ett ungt vin med stor friskhet. I doften är det röda bär, stendamm, några örter och kryddor samt skolkrita och någon diskret floral ton.
I munnen är det den stora friskheten tillsammans med frukten som vi fångas av. Röda bär i form av jordgubbar och tranbär, men också lite mörkare bär som svarta vinbär tycker vi oss kunna känna. Precis som i doften finns här en god portion örter och kryddor. En stor och maffig syra med nästan lite spritsig känsla noteras. Tanninerna finns där och bjuder behagfullt motstånd.

Visst tusan är det här gott. Det är ganska så lättdrucket och nästan lite törstsläckande. Jag dricker det gärna till lite matigare sallader och även på egen hand en ljummen sommarkväll.
Betyg 4-
Vinet finns på SB och ingår i en låda med tre viner från Halkia Winery. Priset på lådan är knappt 600 kr och har nr 78351

Amarone 2011. Del 13. Speri

Dags för del nummer tretton i det här årets stora vinprojekt. Turen har nu kommit till att prova Speris Amarone.

Vi har tidigare i år testat följande amarone:
- Acinatico, Stefano Accordini
- Brigaldara
- Checco, Damoli
- Il Fornetto
- Inferi från Brunelli
- Massimago
- Monte Santoccio
- Pieropan
- Raimondi
- Roccolo Grassi
- Viviani Casa dei Bepi
- Zenato
Årgång 2011 spåddes en lysande framtid, när de första producenterna släppte sina amaroneviner. En viss nedtoning har skett, men många amaroneexperter har gett årgången en fyra på en femgradig skala.Dom yttre förutsättningarna var mycket gynnsamma med bra väderförhållanden för att få druvor av högsta kvalitet. När så vädret var på vinböndernas sida under såväl skördetiden som under torkningsperioden var det inte så många som hade något att klaga på.

Producent är familjen Speri. Vineriet grundades 1874 och nu är den sjunde generationen på väg in i det här familjeföretaget. Det hela startade med 2 ha vinodlingar i utkanten av byn Pedemonte. Huvudkontoret ligger fortfarande där. Idag förfogar man över 60 ha fördelade på vingårdar i Fumane, San Pietro in Carriano och Negrar. Det är en traditionsrik familj och självklart är det bara egenodlade druvor som används. Omsorgen av av naturen har funnits där hela tiden. En omställning till att använda organisk/biologiska odlingsmetoder har gjorts och från och med årgång 2015 är alla deras viner certifierade.
Dom gör tre varianter av Valpolicella d v s en basvariant, en Ripasso och en Superiore samt en Amarone och en Recioto. En grappa finns också med i deras sortiment.
Jag har tidigare skrivit om årgångarna 2006, 2007, 2009 och 2013.

Druvorna till Amaronen kommer från den 10 ha stora vingården Monte Sant´Urbano i Fumane, belägen på kullar som ligger på en höjd av 280-350 m över havet. Druvblandningen är Corvina och Corvinone (70%), Rondinella (25%) och en liten slatt Molinara.
Efter att druvorna skördats får de ligga och torka i ca 100 dagar. Vinet får efter att druvorna pressats ligga i dryga månaden på ståltankar tillsammans med skalen. I mitten på februari separeras skalen och då börjar själva jäsningsproceduren. Den äger rum på 50 hl stora ekfat. Vinet får sedan vila upp sig först i ca 24 månader på 500 l ekfat (allier) och sedan i 12 månader på 20-40 hl  ektunnor. Slutligen en kortare tid på flaska innan vinet är moget för marknaden.
Just den här årgången fick tre Bicchieri i Gambero Rosso.

Vår erfarenhet är att Speris amarone behöver rätt lång tid på sig för att visa sitt rätta jag. 10 -12 år efter skörd börjar den bli som bäst.
Vi häller upp två glas som vi låter stå och lufta sig i närmare två timmar.  Vi kan omgående konstatera att det här är en Amarone som precis lämnat det ungdomliga stadiet, men ännu inte börjat få några mognadstoner. Den går i en lite stramare stil, vilket är något som vi uppskattar.
Doften är stor och kraftfull. Här finns massor av mörk frukt, en del torkad frukt, lite örter och kryddor samt en elegant ton av kakao.
I munnen är det bra tryck i smakerna. Den mörka frukten tar formen av mörka körsbär,  björnbär, blåbär och blåa plommon. Några små nypor örter och kryddor piffar till anrättningen. En god portion torkad frukt, dock ej särskilt mycket russin. Det lite strama intrycket beror på den alerta syran och inte minst på de närvarande tanninerna. Eftersmaken är riktigt lång. De mörka bären och kryddorna får nu sällskap av mörk choklad, espressokaffe och körsbärskärnor. Den torkade frukten är också mer påtaglig i eftersmaken och fortfarande är russintonen mycket diskret.
En fantastisk amarone som vi är ganska säkra på kommer att utvecklas ytterligare. Det som imponerar är kraften, elegansen och balansen i såväl doft so smak.
Betyg 5-
På SB kostar Speris Amarone 399 kr och nu är det årgång 2015 som gäller.

Avslutningsvis försöker jag mig på en liten indelning av var vinet befinner sig enligt min mycket subjektiva bedömning.

1. Helt på topp. Blir inte bättre och bör drickas det närmaste året.
   - Pieropan, Massimago

2. Helt på topp. Kommer inte utvecklas så mycket mer, men håller nog i många år.
   - Brigaldara, Campo Inferi, Monte Santoccio, Stefano Accordini Acinatico

3. Bra nära toppen, men kommer att utvecklas ytterligare.
  - Casa dei Bepi, Checco Damoli, Il Fornetto, Amarone Raimondi,  Roccolo Grassi, Speri, Zenato